Regementsläkare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet regementsläkare

1. Wetterbergh ägnade sig först åt studier i juridik vid Lunds universitet, men då fadern hade kommit på obestånd sadlade han om och utbildade sig till läkare. Detta skedde under stora umbäranden, då han själv måste försörja sig under studietiden. 1834 blev han medicine licentiat och tjänstgjorde som läkare i Jönköping under Sveriges första koleraepidemi. Han blev slutligen kirurgie magister 1835 och år 1837 utnämndes han till regementsläkare vid Jämtlands fältjägarregemente och bosatte sig som nygift i Östersund. Han grundade år 1845 Jämtlands första tidning, Jämtlands Tidning. (källa)
2. Axel Quennerstedt var son till kyrkoherden Nils Johan Quennerstedt och bror till August Quennerstedt. Han blev 1851 student vid Lunds universitet och avlade där medicine kandidatexamen 1856 och medicine licentiatexamen 1860, varefter han följande år blev kirurgie magister vid Karolinska Institutet. Han var tillförordnad provinsialläkare i Askersund 1861–1862, stadsläkare i Gränna 1862–1882 (1864–1882 även bataljonsläkare vid Jönköpings regemente), regementsläkare vid Nerikes regemente i Örebro 1882–1896 och tillförordnad regementsläkare vid Norrlands dragonregemente 1897–1902. Quennerstedt ägnade sig med stort engagemang åt historiskt författarskap. Hans första större arbete var Indelte soldaten. Erinringar från lägerlif och hemlif på roten (1887, med teckningar av Gustaf Cederström). I Smålandsminnen från ett kamratmöte i Vexiö 1888 (1891) gav han skildringar av skollivet i Växjö på 1840- och 1850-talen. Quennerstedt var en engagerad försvarsvän med en konservativt idealistisk livssyn, uttryckt bland annat i broschyrerna Skola vi förswara wårt fosterland? (1891) och Militärlifvet och spritdryckerna (1897). På äldre dagar sysslade han med forskningar rörande finska kriget och publicerade I Torneå och Umeå 1808–1809. Verklighetsskildringar från finska krigets sista skede i svenska bygder (1-2, 1901-1903) samt en del artiklar om sjukvården under detta krig (i Tidskrift i militär helsovård). Quennerstedt var från 1897 ledamot av Svenska röda korsets verkställande utskott. Han blev ledamot Krigsvetenskapsakademien 1896 och hedersdoktor vid Lunds universitet 1900. (källa)
3. Fürst är en svensk släkt, härstammande från den i Danzig födde destillatorn Absalon Fürst i Mewe i Västpreussen (i dag Gniew i Polen). Hans son och namne Absalon Fürst (1754–1828) kom till Sverige 1778 efter kirurgutbildning i Thorn och verksamhet som underkirurg vid sjölasarettet i S:t Petersburg. Han tjänstgjorde som andre amiralitetskirurg under Gustav III:s ryska krig och deltog därmed i ett flertal sjöslag. Efter kriget, år 1806, blev Fürst stadsfältskär i Karlskrona och fick 1809 assessors namn och regementsläkares grad med ansvar för de utvärtes sjuka på amiralitetssjukhuset där. I sitt äktenskap med Johanna Köping blev han far till Antoinette Sophie Fürst (1789–1825), mor till Carl Anton Pettersson, samt till Carl Johan Fürst (1791-1855). (källa)
4. Geitel kom till Åbo 1701 och var ritmästare vid Åbo Akademi 1758-1763. Han var huvudsakligen verksam som konterfejare men utförde även offentliga utsmyckningar, bland annat målade han altartavlan för Lempäälä kyrka vid Tammerfors 1759 och den allegoriska väggmålningen Tro-Hopp-Kärlek i Åbo biskopspalats 1760. Geitel är representerad vid Åbo landskapsmuseum med ett porträtt av brudparet L. A. Ekenberg och Katarina Stenman och vid Åbo historiska museum med ett porträtt föreställande Geitels äldre broder regementsläkaren L. H. Geitel. Han är också representerad vid Åbo Akademi och Ateneum. (källa)
5. Engel var bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv 1934 och regementsläkare i reserven 1943–47. Han var ledamot av centrala sjukvårdsberedningen 1944–52, Statens medicinska forskningsråd 1952–67 och Försvarsmedicinska forskningsdelegationen 1964–67. (källa)
6. Hon var dotter till slottsfogden och kronolänsmannen Johan Georg Seippel och Catharina Maria Hahn och från 1764 gift med regementsläkaren Johan Gustaf Siefvert. Det är okänt var Siefvert fick sin utbildning, men under 1700-talet var det vanligt att teckning och målning ingick i den undervisning man fick från sina informatorer. Siefvert har blivit känd för sin akvarell som är vinjettbild på en karta över Lundholms styckebruk i Södermanland utförd 1799. (källa)
7. Hon var dotter till disponenten vid Jönköpings tändsticksfabrik August Hallgren och konstnären Wilhelmina Christina Lundberg samt syster till Sigrid och Ida Elisabeth Hallgren. Hon var från 1892 gift med regementsläkaren med. lic. Julius C:son Bergman. Hon drev som änka den ansedda Anna Bergmans målarskola på Humlegårdsgatan i Stockholm. Skolan riktade sig huvudsakligen till unga societetsflickor som fick undervisning i miniatyr- och porslinsmålning. Efter hennes död 1924 övertogs skolan av systern Sigrid. (källa)
8. Gyllenswärd var regementsläkare och byråassistent vid Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse 1930–1933, fosterbarnsinspektör i Stockholm 1928–1935, läkare på Sabbatsbergs asyler 1932–1938, på Allmänna barnbördshusets spädbarnsavdelning 1934–1939, ordförande i Sveriges läkarförbund 1940–1941, läkare hos Inskrivningsrådet 1942–1964 och överläkare hos Livförsäkringsbolaget Framtiden 1940–1964. Han författade skrifter i socialmedicin, fysiologi och pediatrik. (källa)
9. Pehr af Bjerkén, förste fältläkare vid norra finska armén i Österbotten 20 februari 1808, regementsläkare vid Svea livgarde 28 februari samma år. Tilldelad guldmedalj 24 december 1808. (källa)
10. Folke Lindstedt var son till professor Anders Lindstedt. Efter mogenhetsexamen vid Nya elementarskolan 1902 blev han student vid Uppsala universitet och avlade en mediko-filosofisk examen 1903. Han studerade därefter till läkare vid Karolinska institutet och avlade en medicine kandidat där 1905. Lindstedt innehade olika amanuenstjänster vid patologiska institutionen vid Karolinska institutet 1907 och 1909-1910, blev 1907 fältläkarstipendiat vid Fältläkarkårens reserv, var 1908-190 amanuens vid Serafimerlasarettets röntgeninstitution 1908-1909 och blev 1910 medicine licentiat. Han var 1911 amanuens vid Akademiska sjukhusets oftalmiatriska klinik, blev samma år bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv samt var 1912-1913 amanuens och 1913-1914 underläkare vid Serafimerlasarettets medicinska klinik. Efter disputation vid Uppsala universitet 1913 blev Lindstedt medicine doktor 1914 och tjänstgjorde som amanuens vid Serafimerlasarettets poliklinik 1914-1915. Han var 1915-1917 Serafimerlasarettets medicinska polikliniks föreståndare och blev 1915 docent i invärtes medicin vid Karolinska institutet. Lindstedt blev 1916 extra bataljonsläkare i Fältläkarkåren, var 1917-1919 tillförordnad och 1919-1930 ordinarie överläkare vid Garnisonssjukhuset i Stockholm och blev 1922 regementsläkare i Fältläkarkåren. Han var från 1928 överläkare vid Återförsäkrings AB Sverige, överläkare vid Sankt Görans sjukhus från 1930 och ledamot av kommittén angående dödlighetsantaganden för livränteförsäkring 1931-1932. (källa)