Regeringsbildning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet regeringsbildning

1. I de spanska parlamentsvalen i december 2015 erövrade Albert Riveras parti 40 av de 350 mandaten i Deputeradekammaren, efter att under året legat på en väljarandel på uppemot 20 procent i opinionsundersökningarna. Framgångarna för Ciudadanos och Podemos (fjärde respektive tredje största parti) bidrog dock till att göra den spanska regeringsbildningen till en komplicerad historia. Podemos hade förbundit sig att stödja en katalansk folkomröstning om självständighet, något som inget av de tre andra stora partierna kunde acceptera. Cs deltog i försök till regeringsbildningar med både PP och PSOE, men i ingetdera fallen lyckades regeringsförsöken få majoritet i parlamentet. (källa)
2. Regeringsbildningen tog 25 dagar efter riksdagsvalet 1979, vilket då var rekordlångt i Sverige. Under tiden satt regeringen Ullsten kvar. (källa)
3. Posten som finansminister skulle han sedan inneha under flera perioder: 8 maj 1925–7 juni 1926, 24 september 1932–19 juni 1936 och 28 september 1936–30 juni 1949. Dessa årtionden präglades av täta regeringsskiften, och Wigforss var en självklar finansminister i de socialdemokratiska regeringsbildningarna. 1929 blev han ledamot av andra kammaren. Tiden i riksdagen varade ända till 1949, då Wigforss drog sig tillbaka med ålderns rätt. Enligt Herbert Tingsten var Wigforss vid det laget den mest omstridda gestalten i svensk politik. I samband med midsommarkrisen, juni 1941, fällde Karl Gustaf Westman ett omdöme om Wigforss i sin dagbok. (källa)
4. Belgien har under 2000-talet haft flera långlivade expeditionsregeringar på grund av svåra och utdragna regeringsbildningar. Guy Verhofstadt ledde en expeditionsregering i drygt 9 månader mellan 2007 och 2008, från parlamentsvalet 10 juni 2007 till den 20 mars 2008, då Yves Leterme tillträdde som ny premiärminister. Efter valet 13 juni 2010 ledde Yves Leterme en expeditionsministär som varade i hela 18 månader, fram till den 6 december 2011, innan en ny regering tillsattes med socialisten Elio Di Rupo som premiärminister. Detta är hittills den längsta period i världen som ett land letts av en expeditionsministär. (källa)
5. 29 oktober, efter att två veckor hade gått, konstaterade Löfven att han inte såg någon möjlighet att bilda regering. Samma dag hade Andreas Norlén nya samtal med samtliga partiledare. Efter samtalen höll Norlén en pressträff där han meddelade att han kommer att ta en aktivare roll i regeringsförhandlingarna och inleda samtal med partierna och undersöka fyra olika regeringsbildningar. (källa)
6. Båda sidorna i konflikten har använt sig av populism i kampen om att väcka opinion och höja engagemanget för sin sak. De största partierna i både Katalonien och Spanien har varit inblandade i en mängd korruptionsavslöjanden (se Jordi Pujol och Partido Popular), vilket sargat det politiska systemet på båda håll med minoritetsstyren och svåra regeringsbildningar. Genom att lägga fokus mer på frågan om Kataloniens status har man kunna vinna mer stöd från respektive "hemmaopinion". Samtidigt har de olika partikopplingarna till olika korruptionshärvor försvagat rättmätigheten – i alla fall i omvärldens ögon – hos respektive sidas krav. Spaniens hantering av den katalanska självständighetsrörelsen (independentismen) ses också på många håll som både konfliktskapande och kontraproduktiv. (källa)
7. Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki, och enligt 1974 års regeringsform är den konung eller drottning som enligt successionsordningen innehar tronen tillika Sveriges statschef. Den svenske statschefen saknar enligt ovannämnda regeringsform i all väsenlighet offentliga maktbefogenheter. De befogenheter som tillkom Konungen enligt 1809 års regeringsform – till exempel regeringsbildning, promulgation av lag samt posten som Krigsmaktens högste befälhavare – har efter den 1 januari 1975 förts över till antingen regeringen (kollektivt), talmannen eller statsministern. Innan statsministerämbetet infördes 1876 var konungen även att beteckna som regeringschef. (källa)
8. Ayrton, som var medlem av underhuset 1857-74, blev vid William Ewart Gladstones första regeringsbildning 1868 parlamentssekreterare i finansministeriet, och erhöll 1869 säte i kronrådet och övertog samma år posten som minister för offentliga arbeten (first commissioner of works). 1873 utnämndes han till förste innehavare av befattningen som judge-advocate-general, det vill säga regeringens rådgivare i frågor rörande det militära rättsväsendet. Ayrton demissionerade med de övriga ministrarna i Gladstones kabinett 1874 och spelade därefter inte någon politisk roll. (källa)
9. Partiet representerade en mera frisinnad politik än Bayerische Volkspartei. Det understödde detta parti verksamt under Gustav von Kahrs regering 1920-1921 och deltog i Heinrich Helds regeringsbildning 1924. (källa)
10. Johan Sverdrup, född 3 juli 1816, död 17 februari 1892, var en norsk politiker. Som ledare för partiet Venstre bildade Sverdrup en liberal regering och var statsminister åren 1884–1889. I Norge räknas införandet av parlamentarismen från Sverdrups regeringsbildning 1884. (källa)