Regeringsförhandling Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet regeringsförhandling

1. 29 oktober, efter att två veckor hade gått, konstaterade Löfven att han inte såg någon möjlighet att bilda regering. Samma dag hade Andreas Norlén nya samtal med samtliga partiledare. Efter samtalen höll Norlén en pressträff där han meddelade att han kommer att ta en aktivare roll i regeringsförhandlingarna och inleda samtal med partierna och undersöka fyra olika regeringsbildningar. (källa)
2. Formellt sköttes regeringsförhandlingarna i normal konstitutionell ordning. Trots att Petteri Orpo högljutt förklarade att konstitutionen kräver att man för verkliga regeringsförhandlingar med alla riksdagspartier var avsikten att snabbt bilda den nya regeringen utan att ändra i regeringsprogrammet. Målet var också att eventuell omfördelning av ministerportföljer skulle bli en sak för de enskilda regeringspartierna. (källa)
3. I ett försök på att skapa en relativ parlamentarisk majoritet för att lösa landets ekonomiska problem bildade Socialdemokratiet och Venstre en koalitionsregering 1978. Andersen utsågs till ekonomi- och skatteminister och fick således ansvar för Det Økonomiske Sekretariat, Danmarks Statistik, Nationalbanken, Rigsrevisionen och Det Økonomiske Råd, som följer den ekonomiska utvecklingen och har representanter från flera ekonomiska intressegrupper. Under regeringsförhandlingarna fanns planer på att utse Andersen till finansminister, men då partiledaren Henning Christophersen fått utrikesministerposten och därmed blivit regerings "nummer två" vägrade Anker Jørgensen göra Andersen till regeringens "nummer tre". (källa)
4. Regeringsförhandlingar inleddes den 1 oktober 2013 i Sundvollen. (källa)
5. Regeringsförhandlingarna blev hårda. Moderatledaren med hjälp av Folkpartiledaren Ahlmark lyckades få Fälldin att gå med på en laddning av Barsebäck II, en eftergift som fick Palme att tala om svek. Bohman utsågs först till finansminister, men blev snart ekonomiminister efter uppdelandet av finansdepartementet i ett ekonomidepartement och ett budgetdepartement. (källa)
6. I mitten av 1960-talet miste man dock sin egen parlamentariska majoritet på grund av sekulariseringen av de nederländska samhället. För att stärka sin roll i det nya politiska landskapet inledde de tre partierna KVP, ARP och CHU samarbetssamtal som resulterade i bildandet av en federation (1973) och en valkartell (1977) med en gemensam valsedel toppad av justitieminister Dries van Agt. Efter valet följde mer än 300 dagars sega regeringsförhandlingar som slutligen resulterade i en oväntad regeringskoalition med det liberala VVD. Detta ledde till avhopp från CDA, av en del värdekonservativa medlemmar. (källa)
7. Metoden anses gynna stora partier. Detta kan uppfattas som en önskvärd egenskap: till exempel regeringsförhandlingar är ofta lättare mellan ett fåtal stora partier än mellan många små. För att motverka effekten används ofta utjämningsmandat då mandaten per valkrets är få. Där metoden används är det också vanligt med valallianser. (källa)