Religionsfilosof Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet religionsfilosof

1. Religionsfilosofi (religionsfilosofisk) utgör ett delområde inom filosofi, systematisk teologi och religionsvetenskap, med uppgift att med filosofiska metoder analysera de filosofiska problem som uppstår i filosofisk reflektion över religion i stort eller inom särskilda religioner. En nyckeldel i religionsfilosofin är att med filosofiska metoder granska de argument som framförs för religiösa teser. Religionsfilosofin berör samma delar som den allmänna filosofin gör: metafysik, epistemologi, etik, med flera fält, och kan inkludera studiet av traditionella religioner (såsom kristendom och buddhism) såväl som sekulära livsåskådningar (såsom sekulär humanism). I Västvärlden har ämnet dominerats av filosofiska frågor relevanta för de Abrahamitiska religionerna (framförallt kristendom), men från 1900-talet och framåt har flera religionsfilosofer i Väst försökt bredda området till att inkludera även andra religioner/livsåskådningar. Enligt Graham Oppy har dock "religionsfilosofi" oftast varit detsamma som "religiös filosofi", det vill säga filosofi bedriven från ett visst religiöst perspektiv med fokus på filosofiska frågor relevanta för just den religionen. (källa)
2. Några exempel på kristna mystiker är Dionysios Areopagita på 500-talet, Mäster Eckhart på 1200-1300-talet, Katarina av Siena, italiensk mystiker från 1300-talet författare till skriften "Dialog", Jacob Böhme (1575-1624), tysk religionsfilosof och mystiker, Teresa av Ávila, en av den spanska mystikens stora namn på 1600-talet, Madame Guyon (1648-1717) fransk författare och mystiker, samt företrädare för kvietismen och William Blake, engelsk visionär skald, målare och grafiker. (källa)
3. I upplysningens Europa under det sena 1700-talet började ordet återigen användas för att beskriva den egna trosuppfattningen. Välkända ateister såsom Baron d'Holbach (1770), Richard Carlile (1826), Charles Southwell (1842), Charles Bradlaugh (1876) och Annie Besant (1877) använde ordet ateism i betydelsen avsaknad av tro på Gud. Sedan dess har ateistiska tänkare och religionsfilosofer använt ordet i den betydelsen. (källa)
4. Den första fungerande mekaniska räknemaskinen för addition och subtraktion var Pascalline, som uppfanns av den franske matematikern och religionsfilosofen Blaise Pascal 1642. Han avsåg att förenkla arbetet i hans fars affär. Maskinen kom att användas för skatteberäkningar i Frankrike fram till 1799. Maskinen hade åtta hjul med siffrorna 0 till 9, som var sammankopplade med kugghjul och axlar. Ett trettiotal maskiner byggdes. Bristfällig finmekanik gjorde att de inte alltid var så funktionssäkra, bland annat vad gäller hanteringen av minnessiffra, det vill säga att när ett hjul går ett steg upp från 9 till 0, skall nästa hjul gå ett steg framåt. (källa)
5. Hedenius tog studenten 1927 vid Norra Latin i Stockholm. Han studerade vid Uppsala universitet men disputerade i Lund och hans doktorsavhandling handlade om religionsfilosofen George Berkeley, Sensationalism and theology in Berkeley's philosophy. Två filosofer som fick stort inflytande på honom efter ungdomsåren var David Hume vars etik behandlades i Studies in Hume's Ethics (1937) och G.E. Moore vars A Defence of Common Sense fick honom att överge uppsalafilosofin. Han var värdenihilist och stor Mozartbeundrare. (källa)
6. Bland kända alumner från colleget märks den amerikanska teologen Marcus Borg, religionsfilosofen Robert Merrihew Adams, labourpolitikern Chris Bryant, pianisten Paul Crossley, dokumentärfilmaren Adam Curtis, den israeliska anarkistaktivisten Uri Gordon, Kinavetaren Peter Hessler, flottchefen Sir Philip Jones, journalistikprofessorn Michael Pollan och den tyska motståndsmannen under Nazityskland Adam von Trott zu Solz. (källa)
7. I stället ägnade han sig åt filosofiska spekulationer, påverkade av sin vän religionsfilosofen C. H. Weisse. Han skrev också humoristiska texter under signaturen Dr. Mises. Långt upp i hög ålder fortsatte han sin forskning och sitt författarskap och då han var 86 år utgav han en psykofysisk avhandling. (källa)