Reorganisation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet reorganisation

1. Fiender till varje organiserat våld i händerna på vilken som helst regering, glömma icke syndikalisterna att den slutliga kampen mellan den nuvarande kapitalismen och den kommande fria kommunismen icke kan gå för sig utan allvarliga sammanstötningar. De erkänna därför våldet som ett försvarsmedel gent emot de regerande klassernas våldsmetoder i kampen för det revolutionära folkets besittningstagande av företagen samt grund och jord. Liksom expropriationen av företag och jord måste genomföras av arbetarnas revolutionära ekonomiska organisationer och föras i den sociala reorganisationens banor, så får heller icke revolutionens försvar överlämnas till någon särskild militär- eller någon som helst annan organisation, som står utanför de ekonomiska sammanslutningarna, men måste anförtros massorna själva och deras ekonomiska organisationer. (källa)
2. Averescu deltog som menig i 1877 års krig mot Turkiet och blev officer 1881. Averescu blev efter militära studier i Italien generalstabsofficer, 1907 krigsminister och 1912 divisionsgeneral. Under andra balkankriget 1913 var Averescu generalstabschef och erhöll vid Rumäniens ingripande i världskriget 1916 befälet över 2:a armén. Efter nederlaget vid Kronstadt i oktober samma år förflyttades han till Dobruschafronten som befälhavare över 3:e armén. Sedan denna efter tappert förvar måst vika sig för von Mackensens offensiv, blev Averescu först chef för en ny armékår (nordarmén) och sedan överbefälhavare för samtliga rumänska stridskrafter, i vilken post han kvarstod till krigets slut. Vid fredspreliminärerna med centralmakterna 1918 var Averescu ministerpresident och fungerade en kort tid under 1919 som inrikesminister. Efter avskedstagandet från militärtjänsten har Averescu med kraft ingripit i sitt lands politik. Som ledamot av deputeradekammaren sedan 1918 ledde han reorganisationen av "folkligan" som omdöpts till "folkpartiet" (demokratiskt bondeparti), och var 1920-22 för andra gången ministerpresident. Averescu har inlagt stora förtjänster om sitt partis utveckling och har på egen hand sökt internationella politiska förbindelser. Särskilt har han motarbetat Ion Brătianus politik. I mars 1926 bildade Averescu efter att ha störtat Brătianu, sitt tredje kabinett (ett liberalt skenkabinett) men demissionerade i juni 1927, då han inte kunde tillmötesgå kungens önskan att bilda en nationell koncentrationsregering. Vid kung Carol II:s tillträde utnämndes Averescu till Marskalk av Rumänien. (källa)
3. Det planerade statsdepartementet för näringarna faller på Första kammarens motstånd 1888. Lantbruksstyrelsens inrättande (1889) och den senare reorganisationen av Kommerskollegium (1891) försvagar kraven på ett samlat statsdepartement för näringarna. En motion av liberale riksdagsmannen greve Carl Carlsson Bonde krävde i en motion 1869 ett statsdepartement för lantbruk, industri och handel. P.E. Lithander krävede i en motion 1898 att ett statsdepartement för samtliga näringar skall inrättas. I en annan motion kort därefter kräver A. M. Bergenmark i Andra kammaren inrättandet av ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel. Första kammaren motsatte sig 1899 inrättandet av ett jordbruksdepartement och vill ha samtliga näringar samlade under ett gemensamt statsdepartement. Jordbruksdepartementet inrättas 1900 vilket försvagar kraven på inrättandet på ett gemensamt näringsdepartement. (källa)
4. Då centralmakternas förhandlingar i Brest-Litovsk med den ryska sovjetrepubliken i januari 1918 tycktes vara på väg att stranda och kravet på klargörande av de krigförande makternas krigsmål med styrka upptagits på ryskt håll, angav Wilson i ett stort tal inför kongressen 8 januari 1918 sitt program för världsfreden, sammanfattat i de kända fjorton punkterna. Det centrala innehållet i hans punkter gällde havens frihet, nationernas förbund, rustningarnas begränsning, nationell självbestämninganderätt, öppen diplomati och jämlikhet i handelsvillkor mellan alla nationer. Sedan detta program, som även skisserade territoriella fredsvillkor, antagits av Tyskland, Österrike-Ungern och Turkiet vid deras anhållan om vapenvila (5–6 oktober 1918), följde en notväxling med Tyskland, där Wilson med växande tydlighet angav avsättning eller abdikation av kejsar Vilhelm II som en förutsättning för fredsuppgörelse. Tidigare utfästelser om Österrike-Ungerns reorganisation på grundvalen av nationell autonomi återtog Wilson i en not av 18 oktober med hänvisning till de löften om oberoende som USA då hade utfärdat åt Tjeckoslovakien och Jugoslavien, som ingick i Österrike-Ungern. Wilson meddelade 5 november 1918 den tyska regeringen, att han inhämtat skriftlig förklaring från de allierade om deras villighet att sluta fred med Tyskland på Wilsons grundvalen, dock med två viktiga ändringar, nämligen strykning av programpunkten "havens frihet" och tillägg av ett krav på Tyskland att ersätta den skada landet vållat de allierades civila befolkning genom sina krigshandlingar. Tyskland nedlade därefter vapen genom stilleståndsfördraget av 11 november 1918. (källa)
5. De märkligaste krigshändelserna under närmast följande månad utgjordes av Frenchs framgångar i trakten av Colesberg i norra Kapkolonin och boernas tillbakaslagna stormningsförsök mot Ladysmith (6 januari 1900). Den nye brittiske överbefälhavaren, lord Roberts, anlände 10 januari till Kapstaden och grep sig genast an med fälthärens reorganisation för den planerade framryckningen mot Bloemfontein. Under tiden hade Buller, som behöll befälet i Natal och förstärkts med en division under general Warren jämte artilleri, förberett ett nytt försök att undsätta det hårt trängda Ladysmith. Han återupptog (10 januari) offensiven genom en kringgående rörelse mot boernas högra flygel, Warrens trupper överskred Tugelafloden och besatte den lägre delen av den viktiga höjden Spion Kop med 25.000, men anfölls där av Botha med 7.000 och tvingades under stora förluster utrymma höjden, varpå britterna med en förlust av 1 700 man såg sig tvungna att åter söka skydd bakom Tugela (23-24 januari). (källa)
6. Senvintern 1944 inringades den tyska 1. Panzerarmee i Ukraina. Fältmarskalk Erich von Manstein begärde att Hohenstaufen och Frundsberg skulle skickas till östfronten för att försöka bryta genom den sovjetiska inringningen och på så vis rädda 1. Panzerarmee. Hohenstaufen och Frundsberg anlände i slutet av mars 1944. De båda divisionerna ingick i II. SS-Pansarkåren. Efter hårda strider mot Röda Armén kring staden Tarnopol lyckades Hohenstaufen och Frundsberg nå kontakt med 1. Panzerarmee nära staden Buczacz. Hohenstaufen hade lidit svåra förluster under anfallet. I slutet av april drogs Hohenstaufen ur frontlinjen för vila och reorganisation och utgjorde armégrupp Nordukraines reserv. (källa)
7. Under 1789 kommenderade Danckwardt som i juni befordrades till överstelöjtnant befälet över en fördelning kanonslupar i den del av skärgårdsflottan som stod under Carl August Ehrensvärds befäl. Med denna avdelning deltog han förpostfäkningarna vid Korkeasaari 15 augusti och i slaget vid Svensksund 24 augusti. Sedan Ehrensvärd skiljts från flottan och övriga äldre befälhavare stupat eller tillfångatagits fick Danckwardt uppgiften att leda flottans reträtt till Svartholms fästning, något som han på ett förtjänstfullt sätt löste. Efter att ha deltagit i skärgårdsflottans reorganisation, fick han på hösten befälet över en turumadivision i en avdelning som sänts för att försöka fördriva några ryska linjeskepp och fregatter från deras ankarplats vid Barösund. Uppdraget visade sig vara omöjligt att utföra, men sedan de ryska fartygen frivilligt dragit sig tillbaka från sin position, återvände Danckwardt med sin styrka i oktober till Sveaborg. 30 november utsågs han till chef för det finska lotsväsendet men kvarstod i den finska eskaderns stat och aktiv krigstjänst. (källa)