Vad betyder och hur uttalas repulsiv
Repulsiv uttalas re|puls|iv [-i´v äv. re´- el. rep´-] -t -a.
Repulsiv betyder bortstötande.
Ordformer och varianter av repulsiv
Repulsiv är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet repulsiv
Det elektriska dubbelskiktet är en modell som beskriver den elektriska potentialens variation nära en yta hos en partikel i ett vätskemedium. Det skikt av motjoner som bildas kring partiklar med laddad yta i en partiklulär lösning, oftast av kolloidala dimensioner, har en repulsiv inverkan, vilket har en stor betydelse för den kolloidala stabiliteten. Om potentialen är för låg kommer partiklarna att agglomerera (klumpa ihop sig). Salttillsatser ökar elektrolytkoncentrationen och minskar det elektriska dubbelskiktets betydelse, vilket destabiliserar lösningen.
När det interatomiska avståndet är större än 0,6 nm är kraften inte tillräckligt stark för att observeras. När det interatomiska avståndet ligger under 0,4 nm blir kraften repulsiv. När två atomer närmar sig varandra och inga andra krafter är närvarande, kallas den punkt där kraften blir repulsiv snarare än attraktiv, för van der Waals kontaktavstånd. Det kan visas att van der Waals-krafterna har samma ursprung som Casimireffekten, vilken är en kvantmekanisk effekt. De resulterande van der Waals-krafterna kan vara attraktiva eller repulsiva.
Den starka kärnkraften håller samman atomkärnan. Atomkärnan består av nukleoner, ett samlingsnamn för de positivt laddade protonerna och de neutrala neutronerna, men den starka kärnkraften är mycket starkare än den elektromagnetiska repulsionen mellan protonerna. Den starka kärnkraften verkar attraherande på nukleoner som befinner sig nära varandra (på avstånd i storleksordningen en femtometer). Vid närmare avstånd är den mycket starkt repulsiv, vilket gör att nukleonerna i medeltal befinner sig omkring en femtometer från varandra.
Den kosmologiska konstanten, oftast betecknad med ett grekiskt versalt lambda: Λ, är en storhet inom kosmologin. Den infördes av Albert Einstein i den allmänna relativitetsteorin. Själv kallade Einstein den "sitt största misstag", men den kosmologiska konstanten spelar idag en avgörande roll i flera kosmologiska modeller. Den fysikaliska förklaringen av den kosmologiska konstanten är att den uppträder som motkraft till gravitation, alltså en repulsiv kraft mellan galaxer. Därmed skulle den kunna förklara att man experimentellt observerat att universums expansionshastighet ökar med tiden.
