Resehandbok Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet resehandbok

1. Dahl utgav Die lateinische partikel Vt (1882, prisskrift), Zur Handschriftenkunde des ciceronischen Cato maior I–II (1885–86, i Kristiania Videnskabsselskabs "Forhandlinger"), Latinsk literaturhistorie (1889) och den anonyma resehandboken Molde og Romsdalen (1892). (källa)
2. Som originalförfattare ägnade Thomée sig mest åt historiska och geografiska ämnen, utgav bland annat Jorden (1851), Lärobok i geographien (1853), resehandboken Sverige (1857, flera omarbetade upplagor), Konungariket Sveriges statistik i sammandrag (1859–61), Stockholmska promenader (1863) och kartböcker, varjämte han deltog i utarbetandet av Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige (1858–65). (källa)
3. Framgångarna gjorde att han 1856 hade råd att köpa Hörbergs Tryckeri på Riddarholmen. I takt med att bokläsandet i Sverige ökade från 1850-talet och framåt kunde han också satsa mer på skönlitteratur och knöt till sig författare som Zacharias Topelius, Viktor Rydberg, Frans Hedberg och Elias Sehlstedt. Vid sidan av skönlitteraturen gav han också ut fackböcker som Handelskalendern och Adelskalendern, resehandböcker, Stanleys Huru jag fann Livingstone och Genom de svartes verldsdel, läkarböcker, grammatikböcker och flickböcker som Alcotts En krona bland flickor. (källa)
4. Åkerhielm tog studentexamen 1891 och blev löjtnant 1898, kapten 1906 och major på reservstat vid Smålands artilleriregemente 1917. Vid sidan av sin militära bana var han verksam som författare och konstnär. Han utgav flera romaner, resehandböcker samt topografiska och genealogiska arbeten där han ibland själv svarade för illustrationerna. Han var medförfattare till Svenska gods och gårdar. 1-2. (källa)
5. Hasselberg gjorde sig som hembygdsforskare och kyrkohistoriker känd för grundlighet och lärdom. Bland hans arbeten märks Jämtland och Härjedalen (Svenska turistföreningens resehandböcker 1904-24), Norrländskt fromhetsliv på 1700-talet (1919), Ernst Arbman och den jämtländska väckelserörelsen (1923) och Under Polstjärnan (1935). På sin 75-årsdag tillägnades Hasselberg en festskrift. (källa)
6. von Pöllnitz var till karaktär och levnadsöden en fullständig äventyrare, som efter hand hade anställning vid många europeiska hov, alltsedan 1730-talet vid hovet i Berlin. Han blev vida beryktad som författare till flera pikanta arbeten, bland vilka märks La Saxe galante (1734, om August II:s av Sachsen kärleksäventyr) och Mémoires (1734-40), vilket verks förra adelningar användes av den tidens förnäma turister som resehandbok. (källa)
7. Från slutet av 1700-talet användes Kungsporten till förvaring av straffångar. Generaladjunkt Edenhjelm, som var kommendant i Göteborg, anmälde 1827 i ett brev till krigskollegium att det ofta uppstod tvister om underhållsskyldighet mellan kronan och staden. Denna gången lyckades man bli eniga om den fördelningen, men 1834 ansåg krigskollegium att reparationskostnaderna för en byggnad som inte längre användes för militära ändamål, blev för dyra. Genom kungligt brev av den 28 november 1835, befalldes att porten skulle säljas på offentlig auktion. Villkoren var bland annat att portens rivning samt platsens plantering och stensättning skulle bekostas och ombesörjas av köparen inom ett halvår från det datum då Kungl. Maj:t fastställde köpebrevet. Den 23 januari 1836 befalldes att fångarna skulle flyttas till Malmö, och den 23 mars 1836 såldes porten för 345 riksdaler banko till kopparslagaremästaren Carl Erik Lilja, med "lägenheter och väggfast inredning". Köpet fastställdes den 23 april 1836. Göteborgs borgerskap drabbades dock av dåligt samvete, ångrade sig och övertalade Lilja att låta staden ta tillbaka köpet. Porten skulle därmed få stå kvar, "i anseende till dess arketoniska värde." Men reparations- och underhållskostnaderna visade sig förskräcka, då stadsarkitekt Hagmans förslag gick löst på 11 934 riksdaler banko. Då stadsarkitekt Kaufmann tog vid, ansåg denne att byggnaden saknade värden som motiverade kostnaderna. Han ville istället riva och låta uppföra en springbrunn på platsen. Grosshandlare Sven Renström var en av dem som stred hårdast för ett bevarande, medan andra ansåg att porten "Numera liknade ett ugglenäste, vanpryder platsen på det högsta, och vore det således i både estetiskt och ekonomiskt hänseende önskvärt, att den raserades." I en resehandbok för den tiden, stod det om porten: "Såsom fästningsport är den onekligen vacker men står nu isolerad, ett abderistiskt spöke, ej passande till omgivningen. Och lärer dess rivning vara beslutad." Stadens drätselkammare fastslog definitivt den 4 december 1838 att porten skulle rivas - "i anseende till förut opåkallade, högst betydliga underhållskostnader." Rivningsmassorna från Kungsporten forslades bort som fyllnadsgods till Skeppsbrokajen, som tillsammans med Stenpiren – var den första kajen som anlades längs Göta älv i mitten på 1800-talet. (källa)
8. På resorna i Uppland åtföljdes han av en följeslagare och tecknare, såsom Johan Peringer (Peringskiöld), Petrus Helgonius och Johan Leitz. Peringskiölds huvuduppgift var att avrita runstenar, vilket samlades i hans skissbok Monumenta Runica. På kunglig befallning skulle kyrkliga och världsliga myndigheter betjäna honom. Som "resehandbok" hade han Ransakningar om Antiqviteterne, en förteckning som socknarna uti landet beordrats uppsätta över sina fornlämningar i bygden. Efter denna visste han vad han skulle finna och sparade på så sätt tid. Dessa började samlas in 1667 och fortsatte ända till 1684, och har blivit en oskattbar källa till förstörda fornlämningar. (källa)
9. Pausanias besökte under sina resor den tidens viktigaste kulturländer (Grekland, Mindre Asien, Syrien, Egypten, Libyen och Italien) och har efterlämnat en i tio böcker avfattad resebeskrivning eller resehandbok med titeln Periegesis tes Hellados (Rundresa i Grekland, latin Descriptio Græciæ), tydligen avsedd att tjäna till vägledning för andra turister. Han var en from och religiös man med orubbad tro på den gamla gudalärans sanning. Huvudföremål för hans reseintresse är helgedomarna och de i dem eller deras omgivning befintliga konstverken. Han redogör omständligt för deras ursprung, betydelse och med dem förknippade myter och låter saga och legend gälla som verklighet. En del av innehållet tycks vara avskrivet efter äldre arbeten av samma slag. Hans ärlighet och sanningskärlek kan inte betvivlas. Hans uppfattning är dock ytlig och bristfällig, framställningen ofta oklar och förvirrad, stilen saftlös, tröttande och föga korrekt. Med alla dessa fel är dock hans arbete en oskattbar källa för vår kunskap om det forna Greklands religion, konsthistoria och topografi. (källa)
10. Solsystemet: resehandbok för änglar, astronauter och andra rymdfarare (1994), teckningar av Robert Nyberg. (källa)