Synonym till resignation
Vad betyder och hur uttalas resignation
Resignation uttalas re|sign|at|ion [-?n- el. -nj-] -en.
Resignation betyder resignerad känsla.
Ordformer och varianter av resignation
Singular
- resignation
- obestämd grundform
- resignations
- obestämd genitiv
- resignationen
- bestämd grundform
- resignationens
- bestämd genitiv
Resignation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet resignation
En skillnad mellan kvietism och katolska kyrkans accepterade mystik, är kvietismens starka betoning av viljan vid det passiva uppgåendet i Gud, och dess krav på det fullständiga utrotandet av varje egen önskan eller vilja, den så kallade "heliga likgiltigheten". Ur kärleken till Gud måste varje tanke på själens eget öde utrotas: människan måste sträva efter den "ointresserade kärleken", som älskar Gud, även om det skulle behaga honom att till sin ära döma henne till helvetet. Bönen blir egentligen blott ett uttryck för den fullständiga resignationen inför Gud: den fullkomlige ber blott den enda bönen: ske din vilja.
Hans senare verk, som En fauns liv (1953, översatt 1970), Die Gelehrtenrepublik (1957), Sjöstycke med Pocahontas (1959, översatt 1966), rymmer samma bittra resignation, ofta i en form som gränsar till science fiction.
"Kort resignation" – 2:16.
Varken i ämbetsgöromålen eller för övrigt fann han riktig tillfredsställelse och lycka, utan han förstämdes och vantrivdes. Tillfällig förströelse fann han i de med verklig lidelse drivna samlingarna av böcker och mynt, i Ett svenskt myntkabinett (1873) beskrev han de sistnämnda. "Jag har förspillt mitt lif och orkar ej byta om", skrev han i brev 1874, och det föreföll, som om hans levnad skulle mynna ut i bitter resignation och fullkomlig tystnad. Han bröt emellertid helt plötsligt med sitt föregående, tog avsked, upplöste sitt äktenskap 1879 och lämnade samma år Sverige för att tillsvidare leva utanför landets gränser. 1880 ingick han nytt giftermål, med änkegrevinnan Ebba Piper, född Ruuth (född 1844). Efter resor i södra Frankrike och norra Afrika (från vilka hans hustru under märket E, gett skildringar i Ögonblicksbilder från Nordafrika och Syditalien, 1881), bosatte han sig först i Florens och sedan i Dresden.
