Reste Synonymer Betyder Uttal

• åkte

Hur används ordet reste

1. Och när #metoo-kampanjen tog fart i höstas krokade den i en redan befintlig debatt i Chile om kvinnors plats i kulturlivet och samhället. Vår Latinamerikakorrespondent reste till Santiago och träffade två författare och en förlagsredaktör för att prata om den chilenska feminismen. (källa)
2. Gillena fanns i huvudsak av fyra typer. Flest var de allmänna gillena, där i princip vem som helst kunde söka medlemskap. I realiteten ändå de allmänna gillena ofta människor ur ungefär samma sociala grupp. Prästgillen hade ofta mer eller mindre tydlig geografisk förankring, som Helga lekamens gille i Stockholm och Convivium Salvatoris i Uppsala. Hantverksgillena kom småningom att gå upp i skråväsendet och satt sin prägel på hantverksskrånas fester långt efter att fenomenet gillen försvunnit. Köpmän reste betydligt mer än vad de flesta gjorde på medeltiden, och köpmannagillena hade särskilt fokus på att hjälpa gillesbröder på resa. (källa)
3. på en runinskrift från 1000-talet, på en sten i Uppgränna, Gränna socken i Småland. Sven reste denna sten efter Aslak och efter Göte, hans son och Aslak var Svens broder. (källa)
4. Sö 131, Lundby: "Spjute, Halvdan, de reste denna sten efter Skarde, sin broder. For österut hädan med Ingvar i Särkland ligger Öjvinds son.". (källa)
5. Helga återfinns på runstenar som denna i Lifsinge, Södermanland: "Bergvid, han och Helga, reste denna sten efter Ulv, sin son. Han avled med Ingvar. Gud hjälpe hans själ." (Sö9). (källa)
6. Troligen hade herulerna vissa band till södra Skandinavien: Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten. Sålunda lät teorin, som emellertid beror på ett missförstånd av en dansk historiker av Jordanes' text i år 1773. Texten berörde enligt språkforskare en samtidshändelse på 500-talet. Det finns inga historiska källor eller arkeologiskt vittnesbörd alls som pekar på ett heruliskt ursprung i norr. Redan Lauritz Weibull reste tvivel om tolkningen 1925 och i dag tolkas det som en aktuell händelse. Både Jordanes och Prokopius skrev i Konstantinopel 551-553, där en deputation från den skandinaviska halvön anlände 548. Båda skrev om ett möte mellan daner och heruler. Runt 250 e.Kr. dök enligt Jordanes en grupp upp runt den nordöstliga bukten Azovska sjön - förmodligen bestående av goter, bosporaner och sarmater. Han kopplade även herulernas etymologi till området, så han kunde inte ha menat att de kom från Norden. Vid Svarta havet härjade de till en början även till havs tillsammans med goter, till dess att stammarna började bli oense. Herulerna besegrades av den östgotiske kungen Ermanarik och inordnades i hans stora rike i nuvarande Sydryssland. (källa)
7. Den som nekade en utmaning till holmgång kunde bli förklarad niding. Vinnaren kunde ibland ha rätt till förlorarens hustru och ägodelar. Enligt isländska sagor fanns krigare som reste runt och missbrukade rätten att utmana män på holmgång, för att besegra flera män och lägga beslag på allt vad de ägde. (källa)
8. Joniska upproret – grekiska städer reste sig mot det persiska styret 499 till 493 f.Kr. (källa)
9. Det första omnämnandet av jämtar är med största sannolikhet Frösöstenen (som restes under 1000-talet), där folknamnet förekommer i formen eątaląnt (Jamtaland). eąta (Jamta) är där en äldre genitivform av jämtar. En större germansktalande bondebefolkning fick Storsjöbygden under romersk järnålder, en befolkning som bland annat reste Mjälleborgen, en fornborg, på Frösön i slutet av 300-talet. (källa)