Revolutionstid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet revolutionstid

1. 1920 - I revolutionstider. (källa)
2. Denna skrift, som genom ett förbiseende (eller en förläggarfint) utkom utan författarnamn, utgick från Kants allmänna filosofiska ståndpunkt, och då denne ännu inte utgivit någon religionsfilosofi, troddes allmänt Kant vara skriftens författare. Då Kant namngav den verklige författaren, blev denne med ens en ryktbar man. Livligt påverkad av franska revolutionens idéer skrev Fichte Zurückforderung der Denkfreiheit von den Fürsten Europas (1793) och Beiträge zur Berichtigung der Urtheile des Publikums über die Französische Revolution (samma år), i vilka han hävdade frihetssträvandenas berättigande gentemot den reaktion, som revolutionstidens terrorism redan framkallat. (källa)
3. En variant av bicorne är den så kallade "Napoleonhatten" som placerades tvärs på huvudet, och som förknippas med revolutionstidens Frankrike och Napoleontiden. Denna hattyp lever vidare hos beridarna vid Spanska ridskolan i Wien, vid italienska Carabinieri och spanska Guardia Civil. (källa)
4. Epålett (av franska épaulette, av franska épaule axel) eller axelstycke är en del av vissa uniformer. Den är oftast gjord av metall och överklädd med textil, ofta guldfärgad. Den bärs fäst på axeln (en på varje) på kavaj eller jacka. Epåletten är en kvarleva från riddarrustningen och var ursprungligen avsedd att vara skydd mot hugg. En föregångare till epåletten var en axelprydnad av snöre, som nedtill slutade i en tjock knut, och den användes under senare delen av 1700-talet. Ur den uppstod den röda, vävda epålett med fransar som under revolutionstiden anlades i Frankrike och som där användes ända till 1900-talet. Till officersuniformen anlades epåletter av metall ungefär samtidigt. (källa)
5. För att göra sig en föreställning om benediktinernas vidsträckta utbredning kan man påminna om att de omkring år 1780 hade ungefär 37 000 kloster (abbotsstift och priorat). Revolutionstiden medförde både i Frankrike, Tyskland och Österrike en massekularisation av kloster. Mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet upplevde orden ett nytt uppsving, och räknade omkring 500 kloster, de flesta i Amerika, Frankrike och Österrike. (källa)