Riksdagsärende Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksdagsärende

1. Talmanskonferensen kallades under tvåkammarriksdagstiden den råds- och planeringssammankomst, som enligt Riksdagsordningen skulle hållas, när någon av kamrarnas talmän så fann nödvändigt, för överläggning om, vad i avseende på riksdagsärendenas föredragning och göromålens gång borde kamrarna föreslås. (källa)
2. Ämbetet tillkom i samband med Departementalreformen 1840, och var då titeln på alla departementschefer. Då statssekreterareposten nyinrättades 1917, överflyttades till denna den expeditionschefen dittills tillkommande handläggningen av departements riksdagsärenden, författningsfrågor med mera. (källa)
3. Malmroth, som var prästson, blev 1900 filosofie doktor i Lund på avhandlingen Om kamrarnas inbördes ställning i stater med tvåkammarsystem samt avlade 1902 examen till rättegångsverken. Efter tjänstgöring i Järnvägsstyrelsen och Civildepartementet blev han 1909 t. f. byråchef i nämnda departement och föredragande inför Regeringsrätten, 1912 extra föredragande i Lantförsvarsdepartementet samt 1915 krigsråd och chef för Arméförvaltningens civila departementes kameralbyrå. Han var i Lantförsvarsdepartementet tillförordnad expeditionschef för administrativa ärenden 1911–1914 och för riksdagsärenden 1914–1916 samt blev 1916 departementets expeditionschef. Jämsides härmed anlitades Malmroth från 1906 som sekreterare i flera riksdagsutskott, bland annat i rösträttsutskottet 1907 och i försvarsutskottet sommarriksdagen 1914, samt var sekreterare i reglementeringskommittén 1905–10 och i kommittén för riksdagsarbetets ordnande 1907. Malmroth blev 1917 kansliråd och statssekreterare, 1918 sekreterare i försvarskommissionen och var 1919–1922 försvarsrevisionens generalsekreterare, 1920 blev han statssekreterare i Försvarsdepartementet. Efter detta blev Malmroth 19 april 1923 försvarsminister i regeringen Trygger och framlade 1924 dennas förslag till ny försvarsorganisation och avgick efter dettas fall och de nya andrakammarvalen med den övriga ministären 18 oktober samma år. (källa)