Riksdagsfråga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksdagsfråga

1. Eftersom besluten förbereds av departementens tjänstemän är det vanligt att opolitiska tjänstemän i praktiken skriver till exempel propositionstext, delar av statsbudgeten, svar på riksdagsfrågor eller myndigheters regleringsbrev medan politikerna i normalfallet bara ger riktlinjer för detta. I vissa fall har processen kritiserats för att tjänstemän med bakgrund i en viss myndighet får ett orimligt stort inflytande på lagstiftningsprocessen. Diskussionen kring FRA-lagen är ett exempel på detta. (källa)
2. Sveriges riksdagar hade fram till 1723 dels reglerats av riksdagsordningen 1617, dels av 1626 års riddarhusordning. Den senare innehöll omröstningsbestämmelser för riksdagen. När riksdagen under frihetstiden fick ledningen av hela statslivet, antogs 17 oktober 1723 en ny riksdagsordning. Denna räknades uttryckligen till grundlagarna, som nu formellt skildes från annan lag. I den nya riksdagsordningen gavs utförliga föreskrifter om riksdagens sammansättning, om riksdagsärendenas behandling i utskott och plena samt om villkoren för hur riksdagsbeslut skulle fattas, föreskrifter vilka sålunda alla fick status av grundlag. När monarken i förra riksdagsordningen hade den formella beslutsrätten för frågor vid riksdagarna och ständerna bara hade att föra talan inför denne, infördes med 1723 års riksdagsordning ett voteringssystem för de frågor som samtliga ständerna berördes av. Detta var första gången i Sverige som majoritetsbeslut i riksdagen formellt överställdes monarkens enväldiga beslutsmakt, det stånd som eventuellt förlorade en votering i en riksdagsfråga fick enligt lagens lydelse foga sig efter majoriteten. Dock kunde inget stånd förlora sina privilegier genom riksdagsbeslut, utan att ståndet själv samtyckt därtill. Sekreta utskottet hade redan före denna riksdagsordning verkat vid riksdagar och skaffat sig inflytande, men dess former angavs i denna riksdagsordning. Under frihetstiden fick sekreta utskottet allt större makt på ständernas bekostnad, och där ingick 50 adelsmän, 25 präster och 25 borgare, vilka samlades i ett särskilt, "sekret utskottsrum" för samråd i utrikespolitiska samt statsrättsliga frågor. (källa)
3. Johan Persson var son till rusthållaren Per Jansson, och innehade rusthållet Årsta i Vaksala socken, blev nämndeman och landstingsman samt var 1855–1869 ledamot av styrelsen för Uppsala läns brandstodsbolag. Han var ledamot av bondeståndet vid samtliga riksdagar från 1840 till ståndstidens slut och tillhörde därunder bevillningsutskottet 1844–1851 och konstitutionsutskottet 1853–1866. Persson var ingen framstående talare men kunnig i riksdagsfrågorna, särskilt angående jordbeskattningen, och var 1848–1863 bondeståndets fullmäktige i Riksgäldskontoret. Till en början utpräglat frisinnad följde han på 1850-talet med i ståndsmajoritetens allmänna svängning åt höger, troligen för att därigenom verksammare kunna befrämja Uppsalas järnvägsintressen. (källa)