Riksdagsmajoritet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksdagsmajoritet

1. Regeringen (innan 1975 Kungl. Maj:t) är Sveriges högsta verkställande myndighet och består kollektivt av statsråden, sammankallade under statsministerns ordförandeskap. Regeringen är ansvarig inför riksdagen och måste i enlighet med parlamentarismens grundprincip tolereras av riksdagsmajoriteten för att bestå. Regeringen har i princip ansvar för allting inom staten som enligt regeringsformen inte är reserverat för riksdagen, som riksdagen anförtrott åt annat statligt organ, eller som är förbjudet enligt lag. Denna behörighet brukar kallas för restkompetensen. (källa)
2. Sveriges regering, i lagstiftningen bara kallad regeringen, i unionssammanhang formellt kallad Konungariket Sveriges regering, före den 1 januari 1975 officiellt benämnd Kungl. Maj:t eller Statsrådet, är Sveriges högsta verkställande myndighet. Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Regeringen är kollektivt ansvarig inför Riksdagen och måste i enlighet med parlamentarismens grundprincip tolereras av Riksdagen för att bestå. I Sverige gäller dock negativt parlamentariskt förtroende, vilket betyder att en regering kan verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig. (källa)
3. Erlander försökte åstadkomma en större riksdagsmajoritet och lyckades genom den koalitionsregering, regeringen Erlander II, mellan socialdemokraterna och Bondeförbundet som regerade 1951–1957. Samarbetet mellan bondeförbundsledaren Gunnar Hedlund och Erlander präglades av ömsesidigt förtroende. (källa)
4. Tysklands rikskansler (tyska: Reichskanzler Deutschlands), var titeln på Tysklands regeringschef från Tysklands enande och Kejsardömet Tysklands utropande 1871 fram till Tredje rikets fall 1945. Rikskanslerämbetet var alltså intakt under tre olika statsbildningar, Kejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken och Tredje riket. Under kejsardömets tid utsågs rikskanslern direkt av kejsaren, men tvingades för att driva en funktionsduglig regering samarbeta med riksdagen, en ställning som under Weimarrepubliken ärvdes genom presidentposten. Parlamentarismen sattes emellertid ur spel efter Riksdagshusbranden varefter Hitler, vars regering erhållit en riksdagsmajoritet först efter nyval, utövade kanslerämbetet diktatoriskt. Den siste rikskanslern, Joseph Goebbels, efterträddes efter sin död av Lutz Schwerin von Krosigk, utsedd av den dåvarande rikspresidenten Karl Dönitz, med titeln ledande minister. Sedan Tyskland återupprättats som stat efter fyra års ockupation benämndes posten förbundskansler i Västtyskland, ministerpresident i Östtyskland. (källa)
5. Nya lagar var ett sätt för regering och riksdagsmajoritet att genomdriva ny politik. Lidbom menade, enligt advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, att "vad som ärätt är det som regering och möjligen riksdag bestämmer". Hans synsätt kan sägas vara motsatsen till den naturrättsliga synen. "För mig har naturrätten alltid förefallit mer i släkt med religion än med vetenskap", sade Lidbom själv i ett anförande. (källa)
6. Vid 1980 års folkomröstning om kärnkraft var Dahl en av ledarna för Linje 2. Sedan socialdemokraterna åter fick regeringsmakten efter valet 1982 lade hon som ny energiminister mycket kraft på att upprätta trovärdigheten i Linje 2:s slogan "Avveckling, men med förnuft", genom satsning på alternativ elproduktion (även kolkraft och naturgas) och genom riksdagsbeslut om avveckling av två reaktorer. Detta beslut som hon beskrev som "oåterkalleligt" hade uttalat stöd av statsminister Ingvar Carlsson, finansminister Kjell-Olof Feldt och av en stor riksdagsmajoritet (s, vpk, mp och c). Efter en omfattande lobbying och propagandakampanj 1989 revs beslutet ändå upp, och i januari 1990 fick Dahl lämna ifrån sig energiministerposten till den kärnkraftsvänlige Rune Molin, som kom från LO. (källa)