Rikskansler Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rikskansler

1. Efter Gustav III:s statskupp 1772 minskade ämbetets betydelse under kungens alltmer auktoritära styre. 1786–1790 fanns periodvis två kanslipresidenter och därefter och fram till 1792 var ämbetet obesatt. I samband med mordet på Gustav III 1792 utnämndes Evert Vilhelm Taube af Odenkat till kanslipresident, men han avgick och ersattes samma år av Fredrik Sparre som innehade det återuppväckta ämbetet Rikskansler. 1801 avvecklades kanslikollegium, vars uppgifter till stor del togs över av Kunglig Majestäts kansli, som leddes av Fredrik von Ehrenheim som 1801–1809 innehade titeln kanslipresident. Den sista kanslipresidenten, som utnämndes 1809 och samma år istället blev den förste utrikesstatsministern, var Lars von Engeström. (källa)
2. I denna förmyndarregering ingick förutom riksmarsken och riksamiralen: riksdrotsen, rikskanslern och riksskattmästaren. Riksdrotsen var alltså president (ordförande) i den år 1614 instiftade Svea hovrätt, och var tillika rikets högste domare. Riksskattemästaren hade insyn över rikets ekonomi, och satt som ordförande över Kammarkollegiet. Rikskanslern var i sin tur landets förnämsta ämbetstitel, då rikskanslern under Gustav II Adolfs och drottning Kristinas regering var Axel Oxenstierna. Rikskanslerns uppgift var att underhandla med främmande makter om krig och fred, förbund och tullar med mera, och kan därmed betraktas som en dåtida motsvarighet till dagens utrikesminister. (källa)
3. Titeln för regeringschefer varierar i olika länder. I exempelvis Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige används titeln statsminister. Andra titlar som förekommer runt om i världen i olika variationer är: chefsminister, förbundskansler, förste minister, kansler, konseljpresident, ministerpresident, premiärminister, president, rikskansler och storvesir. (källa)
4. Rikskansler (plural rikskanslerer, som uttalas och tidigare stavades rikskanslärer med betoning på stavelsen –lär–, jämför doktor – doktorer) var ett ämbete som vanligen hade till uppgift att förestå Kunglig Majestäts kansli eller leda riksrådet. Rikskanslern skötte bland annat de diplomatiska förhandlingarna med andra länder och var på så sätt en föregångare till utrikesministern. Under 1600-talet var rikskanslern den fjärde i rang av de fem höga riksämbetsmännen. (källa)