Riksråd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksråd

1. En generalguvernör styrde i egentliga Sverige (inklusive Finland) över flera län. Enligt 1634 års regeringsform måste en generalguvernör också vara riksråd (1682 – 1719 kungligt råd). 1654 och 1669 indrogs de inrikes guvernementen. Generalguvernörer och guvernörer i egentliga Sverige (inklusive Finland) avskaffades i Regeringsformen 1719, men återinfördes tillfälligt i Skåne 1801 - 1809. (källa)
2. I Sverige kunde man från 1773–1867 få titeln En af rikets herrar som var en hederstitel som gav innehavaren samma rang som ett riksråd samt rätt att tituleras Excellens. (källa)
3. Med nya tidens inträde och adelns stärkta privilegier, som innefattade företrädesrätt till befattning som häradhövding, försvann invånarnas förslagsrätt och uppgiften blev mer en typ av förläning från kungen eller riksföreståndaren till dem han ville belöna och befattningen blev i praktiken ett slags prebende för riksråd eller andra högre statstjänstemän. Innehavarna hade då vikarier, så kallade lagläsare eller lagförare. Lagkommissionen 1643 föreslog förgäves att uppliva den allmänna landslagens stadganden om tillsättning, men genom Karl XI:s domstolsreform 1680 föreskrevs, att häradshövdingetjänsterna inte skulle få förenas med andra befattningar och att häradshövdingen skulle bo inom sitt häradshövdingedöme. Genom 1723 års reglering av adliga privilegier upphörde adelns företrädesrätt till dessa tjänster. (källa)
4. Jöns Knutsson (Tre Rosor), svenskt riksråd och hövitsman. (källa)
5. Krigskollegiets ansvarsområdet låg inom hären, och dess ordförande var alltså riksmarsken, som var den svenska arméns överbefälhavare i krigstid. Amiralitetskollegiets ansvarsområde låg inom flottan, och dess ordförande var i sin tur riksamiralen, som var den svenska flottans överbefälhavare. Dessa två kollegier tillkom 1634 i samband med 1634 års regeringsform, i vilken Sverige under drottning Kristinas minderårighet skulle styras av riksrådet och "de fem höga riksämbetsmännen", som var de främsta ledamöterna i riksrådet med cirka tjugo medlemmar. Kammaren och kansliet hade tillkommit tidigare, kammaren redan under Gustav Vasa. Ämbetsmännen riksdrots med flera gick tillbaka på medeltida institutioner. (källa)
6. Under slutet av 1200-talet blev lagmännen kungens förtroendemän och fick plats i rådet. Enligt Magnus Erikssons landslag utsåg kungen lagmännen bland tre av landstinget föreslagna den till lagman, som han "förstår allmogen nyttig vara". I praktiken valde kungarna och under unionstiden lagmännen utan landstingens påverkan. Lagmansposterna var eftertraktade och från Johan III:s tid bestämdes att endast adelsmän fick bli lagmän. I allmänhet var det främst riksråden som utsågs till lagmän, och dessa utsåg underlagmän eller lagläsare att sköta det praktiska arbetet. Från 1668 tillsattes lagmännen av hovrätten. Grevar var enligt sina privilegier fram till 1680 lagmän i sina grevskap. Samma år bestämdes att lagmännen själva måste sköta ämbetet och riksråd inte längre fick utses till posten. 1723 tilläts även ofrälse att inneha lagmansposten. (källa)
7. Att licentiera, från franskans licencier, var under frihetstiden en term för ståndsriksdagens avskedande av icke önskvärda riksråd. (källa)
8. Erik Puke (död 1437), riksråd och upprorsledare. (källa)
9. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR). (källa)
10. Två av hans döttrar är kända, varav den äldre, Ingrid Stensson, gifte sig med Henrik Finne i Sääksmäki socken. Henrik Stensson (Renhuvud), Sten Henrikssons son, död 1522, var en svensk slottshövding, häradshövding, lagman och riksråd. Fogde på Tavastehus 1503, Härads-hövding i Vemo härad 1506. Lagman i Norrfinne lagsaga 1507 och riksråd 1513. Följde 1513 Nils Eskilsson Banér till Ryssland för att vinna bekräftelse på avlidne riksföreståndaren Svante Stures dagtingan med detta land. Hövitsman på Raseborg från 1513. Henrik Stensson blev 1520 avrättad i Åbo, på kung Kristians befallning, varvid han slöt den äldre ätten. (källa)