Riksspråksnorm Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet riksspråksnorm

1. Ortnamnsvården har en funktionell och en kulturhistorisk sida, för att vara funktionellt skall ett ortnamn vara språkligt korrekt, lätt att skriva, uttala och uppfatta samt inom en namnbrukargemenskap entydigt beteckna en geografisk lokalitet. Den kulturhistoriska aspekten har fått allt större genomslag, med begreppet hävd i centrum. Vid vården av existerande ortnamn bidrar hävden till att bevara det traditionella namnbruket och ortnamnsförrådet inom ett område. Av lagens förarbeten framgår dock klart att syftet med hävdbestämmelsen inte är att stödja ålderdomlig stavning av gamla ortnamn. Namnformer som avviker från normalt språkbruk i modern svenska måste vara hävdvunna i ett nationellt perspektiv för att ges företräde. Ett sådant namn är Ludvika, som enligt riksspråksnormen borde heta Ludviken, eftersom efterledet är -viken. Andra namn kan avvika när det gäller stavningen, som Arboga och Oppboga, som båda ligger vid var sin båge (krök) av Arbogaån. (källa)
2. De språkliga varieteter som uppstår genom pluricentricitet kallas natiolekter. Det mest kända exemplet på natiolekter är brittisk och amerikansk standardengelska, som skiljer sig åt i stavning, ordförråd och uttal. Engelska är visserligen inte de jure officiellt språk i dessa länder, och det finns ingen officiell normering av engelskan i någotdera landet, men århundradens hävdvunna språkliga konventioner i förvaltning, utbildning och kultur har skapat en relativt liten men orubblig skillnad mellan varieteterna. Pluricentriska språk som engelska förenar folk i olika länder likaväl som de skiljer folkgrupper åt genom utvecklandet av olika riksspråksnormer och språkdrag som talarna i olika länder identifierar sig med. Detta uttrycks träffande i det skämtsamma yttrandet att "Britain and America are two nations divided by a common language" (Storbritannien och Amerika är två länder åtskilda av ett gemensamt språk). (källa)