Ritual Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ritual

1. En gudstjänstlokal är en religiös byggnad guds hus avsedd för andaktsmöten, bön, ceremonier, gudstjänst, offer, ritual, och tillbedjan i de stora religionerna. Oftast ligger gudshuset på en central ort, kanske med magiska krafter, eller byggt över en tidigare kults offerplats. Gudshuset kan även vara en helgedom. (källa)
2. En hjälte föreslår en resa till en farlig plats, han förställer sig. Hans förklädnad lurar alla / förutom en obetydlig person (en gammal käring, en servitris eller en skogshuggare) som genast känner igen honom och som blir hjältens bundsförvant, visar sig också ha oväntade resurser, skicklighet eller initiativ. Ett tema hör inte till en specifik berättelse, men kan hittas med smärre variationer i många olika berättelser. Teman kan vara något mer än praktiska uppbyggda delar för att skapa en berättelse, eller de kan representera universella sanningar, ritual-baserade, religiösa sanningar, som James George Frazer såg i Den gyllene grenen, eller arketypiska, psykologiska sanningar som Joseph Campbell beskriver i Hjälten med tusen ansikten. (källa)
3. All huvudjakt innebär inte dödligt våld. I en årlig ritual hos den religiösa minoriteten mappurondo på sydvästra Sulawesi i Indonesien använder man kokosnötter som surrogathuvuden. Traditionen kallas för "pangngae" och infaller under risskörden. Dess funktion är att kollektivt avsluta sorgen över de som avlidit under året, lösa interna spänningar och meningsskiljaktigheter, uppvisa manlighet, distribuera gemensamma resurser samt motstå påtryckningar utifrån att överge mappurondos levnadssätt och livsstil. (källa)
4. Övergångsritualer behöver inte nödvändigtvis vara av religiös natur. Inom vetenskaper som exempelvis etnologi och sociologi används begreppet ofta för att beskriva små övergångar i vardagslivet, exempelvis mellan arbetstid och fritid. Afterwork-traditionen är att bra exempel på en aktivitet som har en symbolisk funktion, även om vi kanske inte uppfattar den som en ritual. (källa)
5. Den första svenska evangeliska jordfästningsordningen stadfästes i Olaus Petris handbok 1529. Den hade ur den medeltida ordningen endast behållits jordfästningen och likvigningen. Likvigningen där prästen välsignade den nyss avlidne, som efter reformationen kom att kallas utläsning, förbjöds i kyrkoordningen 1686, men övertogs i stället av lekmän. Den följdes därefter av likvakan, som förbjöds genom kyrkolagen 1686, då den ansåg ofta urarta till dans och lekar där öl och brännvin serverades. Den kom dock att leva kvar i seden att "sjunga ut lik". I äldre tid skottades ofta graven igen under psalmsången. Under 1600-talet blev likpredikningar vanliga, de ersattes senare av griftetal, vilket dock aldrig blev obligatoriskt. År 1686 bestämdes att de som kristligt levat skulle ärligen och på behörigt sätt still graven befordrade vara. Det fastställde även att jordfästningen skulle förrättas av präst i svenska kyrkan (senare fick vissa religiösa samfund rätt att själva begrava sina döda). Begravning fick endast ske på för ändamålet avsedd begravningsplats. Förlust av hederlig begravning blev ett straff. Man skilde mellan neslig begravning (för vissa grova brottslingar) och stilla begravning utan sång och klockringning och med förkortad ritual (för vissa brottslingar, odöpta barn och för dem som begått självmord). Kyrklig begravning var fram till 1926 obligatorisk för medlem i svenska kyrkan, då möjlighet öppnades för borgerlig begravning. (källa)
6. Den fullkomliga försakelsen av all jordisk egendom, äktenskap och köttätande ålåg inte hela församlingen, utan endast några få, de fullkomliga (perfecti). Bland perfecti upptogs man genom det för katarerna mest egendomliga bruket av deras enda sakrament, consolamentum, andedopet – dop, konfirmation, prästvigning och (om det mottogs på dödsbädden) sista smörjelsen i en enda ritual genom handpåläggning av de närvarande perfecti. Både män och kvinnor kunde ta emot andedopet.. Efter consolamentum tog de avstånd från alla materiella ägodelar och levde ett mycket enkelt och andligt liv och avstod från att äta kött. Som prästvigda kunde de resa omkring två och två och ge andlig tröst till lokalbefolkningen, alltid på det lokala språket och inte som den katolska kyrkan på latin, eller förmedla andedop. Många tog detta dop på dödsbädden på grund av den kraftigt förändrade livsföring det innebar. Andra försatte sig efter att de andedöpts i endura, det vill säga de svälte sig till döds (en av katolikernas huvudanklagelser mot katarerna). Bland perfecti var katarernas kringvandrande apostlar bärarna av hela rörelsen. De var vandrarpredikanter. Den stora massan, de troende (credentes), kunde i det yttre förbli i sina yrken och i katolska kyrkan, bara de sökte sin andliga vård hos sina apostlar. (källa)
7. Kyss (handkyss) eller puss är en beröring då två parter pressar läpparna mot varandra eller en part pressar sina läppar mot ett objekt. Kyssen kan ha religiös betydelse, vara en hälsning, ges av respekt eller vänskap, lyckönskning eller handla om sexuellt förspel. Den kulturella kontexten kring en kyss varierar vilket ger kyssen olika betydelser. I några situationer är en kyss en ritual, en formell eller symbolisk handling syftande till hängivenhet eller respekt, som när ett par kysser varandra vid en vigselceremoni eller när nationella ledare kysser varandra som en hälsning. (källa)
8. Legend (latin: legenda, 'läsestycke', 'helgonberättelse', egentligen 'det som bör läsas'), kultlegend, kultmyt, är en religionshistorisk term. Den syftar på en berättelse som redogör bakgrunden för en ritual. Ordet kan också användas som synonym till sägen. (källa)