Roa Synonymer Betyder Uttal

• förlusta
• förströ
• glädja
• underhålla

Hur används ordet roa

1. En clown (eng. clowne, cloine, cloyne bonnig, klumpig person, tölp, inlån från tysk dialekt), pajas, gycklare eller narr är en typ av komisk artist som använder metoder som mim och slapstick för att roa publiken. Clowner är kända från England på 1500-talet. (källa)
2. Gravölet hölls ofta i sorgehuset och var ett större kalas, ibland liknande ett bröllop, där även gästerna hade tagit med förning. Efter återkomsten från kyrkan blev deltagarna bjudna på glögg eller brännvin med bröd. Den egentliga måltiden hölls på kvällen och inleddes med kort andakt. Vid bordet fanns en plats reserverad för den döde och prästen eller klockaren höll tal. Ett storslaget gravöl ansågs hedra den avlidne och man fick gärna roa sig. Ibland slutade gravölet med dans. (källa)
3. Det förekom även hässjor (som i Lumsheden) som sattes i långa led, vilket gjorde att en krake (krage eller gubbe) kunde bära upp två länk (golv) på var sida. Dessa led kunde innehålla 10-12 golv. Kragar stöttades med två sneda stöttor, som stod ömsom lite snett in från vänster respektive höger för att stadga hässjan i längdled. På kragens pinnar lades sedan horisontellt hässjeroer som man lade höet på. Höet packades på roan, och sedan lades en ny roa på höet. Detta gjordes tills 5-6 lager lagts. Sista lagret kallades för att taka, och var viktigt för att hässjan skulle hålla mot regn och vind. Därför var det bara de mest vana karlarna som gjorde detta. (källa)
4. Logdans är en typ av sällskapsdans. Namnet kommer av att de traditionellt arrangerats på logar. Ungdomarna brukade förr i tiden samlas utomhus på lördagskvällarna under sommaren för att roa sig och dansa. Tröskladorna var ett synnerligt bra alternativ – de erbjöd tak och framför allt: ett jämnt golv. Det var nödvändigt att loggolven var jämna och utan springor under slagtröskningens tid. (källa)
5. En lärobok eller skolbok, är en bok vars innehåll redogör för ett ämne eller fenomen för att förmedla kunskap. Avsikten är främst att informera och inte att roa eller underhålla som skönlitterära verk gör. (källa)
6. En vitt utbredd och ytligare populär önskan att i tankevärlden återkalla historiska personligheters liv och tidevarv leder till införskaffandet av persedlar med direkt anknytning till dem. Stora samlingar av memorabilia, retrosaker och av konst, musik och kläder från gångna tider, med kändisanknytning, kan uppstå ur den önskan. Ett föremål av särskilt nostalgiskt värde, för ägaren eller andra, kan komma att användas centralt när man inreder ett hem. Ett sådant föremål är ägnat att imponera på besökare, eller roa dem, eller kan anses vara ett symptom av en djupare form av nostalgi. (källa)
7. Odalisk var en kvinnlig slav i en sultans harem som betjänade någon av haremsdamerna. Hon skulle även på sultanens tillsägelse roa honom med musik, sång och dans. Bland odaliskerna uttogs härskarens legitima hustrur. Inom västvärlden har odalisker varit ett populärt ämne för erotiska tavlor. (källa)
8. Ett område där provokation används med den omvända avsikten att förbättra eller roa den provocerade är konsten. All konst är genom sitt imperativ att ge intryck eller förorsaka reaktioner i någon mån provokativ, men vissa former av modern konst spelar ofta direkt med publikens fascination av sin egen reaktion på ofta groteskt överdrivna provokationer. Exempel på sådan konst finns inom happening, performance och vissa former av modern teater. (källa)
9. Många skaldedikter känner vi genom Snorre Sturlassons Heimskringla. Snorre skriver själv att «gamla kväden och historiska dikter, som folk brukar roa sig med... för även om vi kan inte veta säkert om de är sanna, så har dock gamla kloka män hållit dem för att vara sanna. Vidare om deras trovärdighet: «På skaldens vis prisar han mest dem som står framför honom, men ingen skulle våga berömma en människa för vad han borde ha gjort, om alla som hörde det visste att det bara var lögn och skryt, och han själv också. Det skulle vara hån, och inte beröm. (källa)
10. En fixeringsbild kallas en bild med en dold figur, som framträder först vid speciell granskning. Termen används även för bilder som kan ge två o­lika synförnimmelser men bara kan uppfattas en i taget. Ordets ursprung kommer från tyskans Vexierbild med samma betydelse (eg. "gäckande bild", till vexieren "narra, lura", av latinets vexare, "o­roa, plåga"). (källa)