Rom Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rom

1. Sillen söker sig till bankar ute i havet, men leker även direkt vid stränder inne vid kusten eller i skärgårdar. Strömmingen föredrar hårdare underlag men leker helst på styvare växtlighet. Den undviker helt mjukt underlag som lera. Däremot kan den lägga rommen på allt från sand, sten, berg, musslor till fingrenade alger. För att avgöra om underlaget duger känner den av bottenmaterialet med sina bukfenor innan rommen eller mjölken släpps ut i portioner mellan vilka fisken lämnar botten för en kort stund. Huvuddelen av leken sker när vattentemperaturen är mellan cirka 8 och 11 grader. I början på vårleken sker leken först nära kusten och flyttar sedan längre ut mot öppet hav där lämpligt temperaturintervall då påträffas. Höstlekande strömming leker främst längre ifrån kusten eftersom rätt temperatur mestadels påträffas längre ut under hösten. (källa)
2. Jupiter (skrevs ivppiter, Iuppiter, även Iovis) är gudarnas konung i romersk mytologi. I grekisk mytologi motsvaras han av Zeus. Hans hustru är Juno, med vilken han är far till bland andra Mars och Vulcanus. Dessutom har han ett antal barn genom utomäktenskapliga förbindelser. Jupiter var ursprungligen en italisk himmelsgud, och i Romerska riket blev han tidigt staden Roms skyddspatron. Namnet Jupiter kan komma från tillropet Diespiter (från Dies pater) – "Fader Dag". (källa)
3. Ännu en metod att förutsäga framtiden fick romarna mer direkt från gudarna genom de sibyllinska böckerna. Dessa antas ha uppenbarats för en spåkvinna med den klassiska beteckningen "sibyllan" som sålde dem till Tarquinius Superbus, den siste kungen av Rom. Sedan denna tidpunkt stod böckerna under uppsikt av ett särskilt prästerskap som betecknades efter sitt medlemsantal (under senrepubliken var de femton stycken och kallades följaktligen quindecimviri sacris faciundis). Utsagor från quindeciumvirerna och deras böcker tycks ha fyllt en viktig funktion i den romerska statsreligionen då de konsulterades vid införandet av nya kulter. Genom hänvisningar till de sibylliska böckerna kunde man hävda att de nya kulterna accepterats av Roms gudar och kunde därmed inordna dem i det romerska systemet. (källa)
4. Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen. Med honan följer istället de andra hanarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane. Rommen läggs i långa mjölkvita, sammanhängande strängar. (källa)
5. Republikens första tid präglades av motsättningar mellan bördsaristokratin (patricierna) och den stora befolkningsmajoriteten (plebejerna), något som gradvis löstes genom att även plebejer kunde väljas till ämbeten och ingå i senaten. De olika städerna och byarna i närområdet låg ofta i fejd med varandra, och under 300-talet erövrade Rom allt större delar av den Apenninska halvön. De besegrade gjordes till medborgare eller allierade med skyldighet att bidra med soldater till Roms växande krigsmakt. (källa)
6. Med akvedukt menade romarna främst en vattenledning som hade till uppgift att förse en stad med dricksvatten från avlägset belägna källor. Vattnet leddes i övertäckta, murade rännor, som vilande på kraftiga valv och ofta i flera våningar byggdes över dalarna. Många av dessa anläggningar finns fortfarande kvar att beskåda. Minst lika ofta var dock vattenledningarna, "kanalerna", grävda som övertäckta diken direkt i marken. I staden Roms fall utgörs 80 procent av akvedukternas sträckning av sådana enkla kanaler. Stor omsorg lades vid att hitta den mest kostnadseffektiva sträckningen för en akvedukt. För mindre flöden kunde även hävertar användas för att överbrygga en dalsänka, varvid täta rör - exempelvis av bly - användes. (källa)
7. Liktor (latin lictor) var en statstjänsteman i antikens Rom som fungerade som livvakt åt olika ämbetsmän. (källa)
8. Såsom romersk soldat tjänade han på Sardinien, där han tilldrog sig uppmärksamhet av Cato, som tog honom med sig till Rom. Hans förtroliga bekantskap med Greklands språk och litteratur och hans ovanliga och mångsidiga skaldebegåvning gjorde honom snart bemärkt och värderad av flera bland Roms stormän, i synnerhet av den för grekisk kultur nitälskande Scipio Africanus d. ä. Han erhöll romersk medborgarrätt 184. (källa)
9. Antiken (av latin antiquus 'forntida, gammaldags', av ante 'före') är en epok i Medelhavsområdets historia. Epoken börjar med de olika grekiska och italienska stadsstaternas grundande och första spridning under arkaisk tid omkring 700 f.Kr. och avslutas med Västroms fall år 476 e.Kr. Därefter följer den tidiga medeltiden. (källa)