Romanbygge Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet romanbygge

1. Robert Mathias Alfred Musil, född 6 november 1880 i Klagenfurt, död 15 april 1942 i Genève, Schweiz, var en österrikisk författare. Han är känd för verken Den unge Törless förvillelser (1906) och Mannen utan egenskaper (1930, 1933 och 1943), varav den senare räknas till 1900-talets främsta romanbyggen. (källa)
2. Romanen fick ett positivt mottagande av flera kritiker. Per Svensson i Dagens Nyheter kallade den för "en mäktig prosakatedral, konstruerad av en mästerlig ingenjör". Ulrika Knutsson i Expressen tyckte att den är "en underhållande forskningsstudie i gråzonen mellan fakta och fiktion" som uppnår "en perfekt balans mellan skämt och allvar, sorgearbete och parodi". Claes Wahlin i Aftonbladet noterade de samhällskritiska inslagen i romanen och Östergrens speciella kompositionsteknik: "De olika skikten vrider sig inåt, nedåt och tangerar emellanåt varandra. Läsaren sugs in i spiralerna genom glidande tempusskiften, från imperfekt eller perfekt till presens. Det ger en närvarokänsla, läsaren blir som ett vittne till händelserna." Mikael Timm i Sveriges Radios Kulturnytt framhöll skildringen av Henry Morgan i början och slutet av romanen som bokens största behållning, "Han levererar den av många läsare så älskade sensuellt nötta melankoli Östergren behärskar suveränt.", men tyckte inte att romanen som helhet var övertygande "Renegater är ett otympligt romanbygge, kraftfullt men långsamt och ryckigt. 750 sidor kräver mer litterär energi än Östergren fick ihop denna gång.". (källa)
3. "Romansviten om Krilon intar en särställning inom Eyvind Johnsons produktion. Den har en ymnighet som inte ens han själv senare kunde överträffa. I sitt överflöd innehåller den uppslag och idéer som pekar fram mot flera följande verk. Ur sitt förråd av iakttagelser, upplevelser, tankar och planer satsade han utan att spara i detta väldiga romanbygge... Krilonserien hör till de texter av Eyvind Johnson som är roligast att läsa. Detta beror inte enbart eller främst på inslagen av underhållande satir och underfundig humor utan mer generellt på den utomordentligt smidiga och varierade stilkonst som lyfter och bär framställningen." – Örjan Lindberger (1990). (källa)