Romanist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet romanist

1. Fredrik Amadeus Wulff, född 11 februari 1845 i Göteborg, död 31 december 1930 i Lund, var en svensk romanist, fonetiker och språkforskare. (källa)
2. Boken gavs ut i Frankrike 1731, men Voltaire fortsatte att revidera den ända fram till 1775, i takt med att han kom i kontakt med nya uppgifter och ögonvittnen från händelserna. Den gavs första gången ut på svenska 1785 i översättning av Carl Leonard Stålhammar, varefter flera nyöversättningar har följt. År 1996 släpptes en omfattande textkritisk utgåva i Frankrike, skriven av den svenske romanisten Gunnar von Proschwitz. Året därpå kom en svensk översättning av Proschwitz som dock har mindre omfattande kommentarer än den franska utgåvan. (källa)
3. Gunnel Birgitta Engwall, född Jansson 3 november 1942 i Stockholm, är en svensk romanist och akademisk ledare. Hon är professor och har tidigare varit KVHAA:s preses och tillförordnad rektor vid Stockholms universitet. (källa)
4. En mindre grupp om sju skalder tillhörande Avignonskolan fick i uppdrag att lägga den definitiva grunden för den provensalska litteraturens renässans. Den 21 maj 1854 samlades Roumanille, Aubanel, Mistral, Anselme Mathieu, Alphonse Tavan och Jean Brunet hos skalden Paul Giéra på slottet Fontségugne till ny överläggning för att lösa de frågor, som de tillsammans med Antoine Crousillat, länge samarbetat om. De beslöt vid detta tillfälle att bilda ett förbund till det provensalska språkets fixering och förädling och den provensalska vitterhetens befrämjande. Mistral, som kommit med idén till förbundet, fick i uppdrag att ge det ett lämpligt namn. Ett sådant namn fann han i en legend, som han hört av en gumma i sin hemby Maillane. Legenden hette L'0uresoun de Saint Anseume, och där talas på ett ställe om Kristi samtal i templet med de sju skriftlärde, U set felibre de la lei. Ordets ungefärliga mening var tydlig, men om dess mera precisa betydelse och ursprung visste man inte. Olika tolkningar har gjorts, bland vilka bör framhållas romanisten Alfred Jeanroys, som härleder det från spanskans feligrés (av filii ecclesice, kyrkans söner). Namnet antogs, och förbundet benämndes Lou Felibrige. (källa)