Vad betyder och hur uttalas rondo
Rondo uttalas rondo [rån´d-] -t -n.
Rondo betyder musikstycke med huvudtema som upprepas refrängartat.
Ordformer och varianter av rondo
Singular
- rondo
- obestämd grundform
- rondos
- obestämd genitiv
- rondot
- bestämd grundform
- rondots
- bestämd genitiv
Plural
- rondon
- obestämd grundform
- rondons
- obestämd genitiv
- rondona
- bestämd grundform
- rondonas
- bestämd genitiv
Rondo är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rondo
Robert Gustafsson får en egen krogshow på Rondo.
Exempel på tongivande svenska unglitterära tidskrifter är Spektrum (1931–33), 40-tal (1944–47), Femtital (1951–52), Rondo (1961–64), Komma (1966–69) och Åttiotal (1980–89, senare ersatt av 90-TAL 1990–99, 00TAL sedan 2000 och 10TAL sedan 2010). Bonniers Litterära Magasin (1932–99, 2002–04) var i många år den centrala, mer allmänna litteraturtidskriften. Lyrikvännen är sedan 1954 en viktig tidskrift för poesiintresserade.
En klassisk pianokonsert består traditionellt sett av tre satser, snabb-långsam-snabb, där den första satsen brukar ha sonatform med två expositioner (en för solisten och en för orkestern) och den sista är ofta ett rondo. Klassisk konsert brukade innehålla en improviserad kadens för solistens bravuruppvisning. Vissa berömda improviserade kadenser har senare blivit nerskrivna och återanvänds. En konsert från senare perioder, till exempel från romantiken kan sakna orkesterns exposition, och gärna framhäva virtuositet och bravur (consert brillant). Formen kan också bli friare, även liknande en ensatsig tondikt.
Rondo, efter franskans rondeau 'något återkommande, något som går runt', är en lyrisk och musikalisk form där stycket består av ett återkommande grundtema eller ritornell, interfolierat av partier med annat material - episoder. Formen rondo har rötter i medeltida folk- och dansmusik, användes ofta av barockens kompositörer och har sedan följt med under framför allt den tonala eran (klassisk och romantik). Ritornellerna varieras ibland när de dyker upp på nytt, episoderna kan också ibland innehålla variationer - av varandra eller av material från ritornellerna. Ofta avrundas stycket av en coda.Formen kan finnas var som helst, men har sin klassiska plats som final - sista sats - i en sonat.
