Rotbildning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rotbildning

1. 1926 blev han föreståndare för botaniska avdelningen vid Centralanstalten för jordbruksförsök. Lundegårdh företog vetenskapliga resor och utvecklade en omfattande författarverksamhet inom skilda områden av botaniken såsom cytologi, fysiologi, experimentell morfologi, ekologi och kemi. Bland hans många avhandlingar, märks undersökningarna över protoplasma- och kärnstrukturer, karyotin, kärndelning i levande celler, rotens permeabilitet, plasmolysen och dess tillbakagång, betingelserna för rotbildningen, bladens och birötternas retningsrörelser, förhållandet mellan retningsintensistet och reaktion, trädens arkitektonik, kolsyregödningens betydelse, kvatitativ spektralanalys med mera, samt de mot allmänna biologiska problem riktade Klima und Boden (1925, 2:a upplagan 1930) och Reizphysiologische Probleme (1926). (källa)
2. Den vattenmättade torven i det aktiva lagret och den underliggande permafrosten både förhindrar en effektiv dränering och djup rotbildning. Jorden är sur till neutral och fattig på näringsämnen. Markkväve är en bristvara, och det finns bara några få ärtväxter med kvävefixerande bakterier. Höga växter som träd kan inte utvecklas under tundrans förhållanden och vegetationen består huvudsakligen av gräs, halvgräs, mossor, lavar och mindre buskar. Snödjupet är den största enskilda faktorn för hur höga växterna blir, och norr om 75:e breddgraden, där klimatet att betrakta som öken eller halvöken, blir mycket få växter högre än fem centimeter. Mellan 50 och 98 procent av biomassan är under markytan. I de alpina miljöerna är blåsten särskilt påtaglig, och många buskar är formade efter vindriktningen. Vissa perenna växter som växer i tundramiljön har på grund av den korta växtperioden utvecklats så att de bildar knopp ett år och blommar ut året därpå. Rotsystemen på växterna är i allmänhet 10–15 cm ner i marken, och markpåverkan, såsom hjulspår, dammbyggen och utvinning av naturresurser skapar betydande spår i landskapet. (källa)
3. Inom hortikulturen innebär avläggning att man utsätter målområdet för skador så att den inre stammen blottas. Ibland tillsätts ämnen för rotbildning. Vid avläggning är stammen böjd och målområdet begravt i jorden. Detta görs i plantskolor för att efterlikna naturlig avläggning av många växter som exempelvis Hallonsläktet vars grenar böjer sig ner och berör marken. Efter en tid bildas rötter och när grenen separeras kan den leva vidare som en egen planta. Tiden för att bilda rötter ta alltifrån flera veckor till ett år. (källa)