Rundmun Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rundmun

1. Vuxna (adulta) nejonögon liknar ålar genom att de saknar fjäll. De kan variera i längd från 13 till 100 cm och saknar pariga fenor. Adulta nejonögon har en näsborre mitt uppe på huvudet och därtill ett stort öga och sju gälöppningar på vardera sidan. Nejonögonens unika morfologiska kännetecknen, som skelettet av brosk, antyder att de är ett systertaxon till alla nu levande käkförsedda ryggradsdjur (Gnathostomata) och de betraktas vanligen som den mest basala gruppen inom understammen Vertebrata. I stället för riktiga kotor har de broskstrukturer kallade "arcualier" längs dorsalsidan av ryggsträngen. Ryggsträngen är det viktigaste axialskelettet även hos adulta rundmunnar. Parasitiska nejonögon livnär sig genom att borra sig in i kroppen på andra fiskar med hjälp av de skarpa tänderna tills de når blod och kroppsvätskor, vilka de suger i sig. I sällsynta fall kan, speciellt utsvultna, nejonögon angripa människor. Icke-parasitiska nejonögon, som vanligen lever i sötvatten, äter inte som vuxna utan lever på reserver som de lagrade som filtrerande linålar (ammocoeteslarver). (källa)
2. Insulin bildas i betaceller som finns i de Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa finns hos högre ryggradsdjur i bukspottkörteln, medan de hos rundmunnar bildar ett separat organ. Hos insekter utsöndras insulinet från hjärnan. (källa)
3. Djurförsök får inte utföras i Sverige utan att försöket godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Varje nämnd består av en ordförande, en vice ordförande och tolv ordinarie ledamöter där ena hälften är forskare och försökdjurspersonal medan den andra hälften är lekmän med några representanter från djurskyddsorganisationer. Kravet på etisk prövning gäller levande däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. Varken ringmärkning av fåglar eller utfodringsförsök som genomförs i samband med vanlig djurhållning behöver prövas. Ansökningar till de djurförsöksetiska nämnderna är offentliga handlingar. (källa)
4. Fenor är kännetecknande för fiskar och de bröst- och bukfenorna är homologa med fram- och bakbenen hos landlevande ryggradsdjur, dessa beskrivs som de pariga fenorna eftersom varje individ har två av varje typ av fena. Rygg-, stjärt- och analfenor är typiska för fiskar och är placerade längs kroppens mittlinje, dessa är opariga då varje individ bara har en av varje. De pariga fenorna saknas hos alla rundmunnar men även några andra fiskar. De opariga fenorna består av två delar, den synliga yttre delen kallas för fenstrålar. Fenstrålar kan vara av två olika typer, den första typen, mjukstrålar, är mjuka ofta ledade och tvådelade. Den andra typen, taggstrålar, är styva och odelade. Den inre delen som finns dold inuti kroppen kalls för strålbärarna och är ledat förbundna med fenstrålarna. Hos fiskar varierar antalet ryggfenor mellan en och tre, normalt har de en analfena men i vissa fall två. Det viktigaste rörelseorganet för fiskar är stjärtfenan, hos benfiskar är denna normalt, symmetrisk medan den hos broskfiskar är sned och asymmetrisk. (källa)
5. I iktyologin innefattas benfiskar (Osteichthyes), broskfiskar (Chondrichthyes) och rundmunnar (Cyclostomi). Eftersom många arter har upptäckts, har ungefär 250 nya arter beskrivits officiellt varje år. Enligt FishBase var 34 300 fiskarter beskrivna i oktober 2019. (källa)