Runstav Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet runstav

1. Runstav eller primstav är en äldre skandinavisk evighetskalender i form av en trästav (och i sällsynta fall ben- eller hornstav) med inristade runor. Runstavar användes främst i Sverige under 1500-talet och 1600-talet.
2. Runstaven har oftast tre rader med tecken.
3. Metoden att fastställa nytändningen byggde på antagandet av 235 synodiska månader omfattade samma tidsrymd som 19 kalenderår. Så är dock inte fallet, över en period på 1000 år försköt sig nymånens tändning 3-4 dagar. Redan på 1500-talet var detta känt, men så länge man kände till missvisningen gick det bra att använda de gamla runstavarna. De nytillverkade runstavarna som tillverkades efter 1690 kom att ha "rättade gyllental", för att korrigera avvikelsen. Medan runstavar från före 1690 inleddes med th-runan inledde senare runstavar med belgthor-runan.
4. För att kunna använda en runstav krävs det att man vet det aktuella årets gyllental, samt årets söndagsbokstav. Det vill säga den runa som betecknar söndag det aktuella året.
5. Runstavar är belagda med säkerhet först på 1200-talet, men kan ha använts tidigare.
6. Den äldsta bevarade runstaven är den så kallade Nyköpingsstaven, som hittades 1964 vid en utgrävning i Nyköping. Denna åttakantiga stav är tillverkad i idegran vid 1200-talets mitt eller något senare. Gyllentalsrunorna på staven har former lika runor från slutet av 1000-talet. Tyvärr är inte hela Nyköpingsstaven bevarad då den senare gjorts om till besman. Runstavar tillverkade 1437 och 1457 finns på Nationalmuseet i Köpenhamn.
7. De danska och norska kalenderstavarna skiljer sig från de svenska. De norska har bortsett frånågra runstavar från gränsbygderna mot Sverige endast skåror för att beteckna märkesdagar. Sådana kalendrar utan runor, så kallade primstavar, förekommer även i Sverige i Skåne, Bohuslän, Dalsland, Värmland, Härjedalen och Jämtland Den enda kända skånska kalenderstaven är av denna typ. De västgötska kalenderstavarna har veckodagarna angivna med karvstreck och särskilda tecken för helgdagarna, samt gyllentalen skrivna med ett särskilt chiffer, men saknar runor. I de gammelsvenska landskapen i övrigt dominerar dock stavar med veckodagarna betecknade med runor. Då under medeltiden skrivkunnigheten var föga utbredd användes så kallade bildalmanackor, där helgondagarna betecknas med symboler för helgondagarna i stället för text. Sådana var vanliga på europeiska kontinenten under senmedeltiden. I vissa delar av Österrike förekom sådana kalendrar lång in på 1900-talet. I Danmark blev dessa vanliga under 1500-talet, och förekommer med såväl runor som latinska bokstäver.
8. Första gången runstavar omtalas i litteraturen är 1555 i Olaus Magnus verk Historia om de nordiska folken. Flest runstavar finns bevarade från 1500-talet och 1600-talet. Detta kan, enligt Sven-Göran Hallonquist, bero på att undervisning om gyllental och söndagsbokstäver fanns i de svenska psalmböckerna från 1545 och 1567.
9. År 1690 utkom en liten undervisning för gemene man hur runstaven skulle läsas. År 1714 föreläste Petrus Elvius vid Uppsala universitet om hur runstavar skulle skäras, och vid denna tid blev promenadkäppar utformade som runstavar populära bland de högre stånden.
10. Runstavarnas utförande varierar oftast i de olika regionerna. Så är svärdsliknande runstavar typiska för Uppland. (källa)