Rustning Synonymer Betyder Uttal

• harnesk
• mundering

Hur används ordet rustning

1. Thraker - gladiator i thrakisk rustning. (källa)
2. Harnesk (rustning) – en del av en rustning vanligen en bröstplåt. (källa)
3. Heraldiken uppstod i Europa under medeltiden som ett sätt att känna igen och skilja mellan olika baroner och deras riddare. Liknande symbolspråk hade använts tidigare, men med riddarna helt klädda i rustning blev det viktigt att använda någon typ av symboler för att på ett enkelt sätt skilja mellan vän och fiende. I den ridderliga kulturen utvecklades så heraldiken till att bli ett eget formspråk med alldeles särskilda regler, vilket framför allt blomstrade under tornerspel. (källa)
4. Herulerna tycks en tid ha uppehållit sig i nuvarande Moravien och Slovakien. Många gick i tjänst hos Odovakar i Italien, den härskare som 476–493 styrde Italien. Odovakar har också kallats Rex Herulorum, "herulernas kung". Odovakar utmanades och besegrades av östgoterna under Teoderik den store. Teoderik höll sig väl med herulerna, och den heruliske ledaren Rodulf förärades både stridshäst och rustning av Teoderik. Denna grupp heruler blev på 470-talet en regional stormakt, men de besegrades ca 510 av langobarderna, och deras legosoldater blev senare ett viktigt element i den byzantinske armén tills de var tvungna att fly till gepiderna. (källa)
5. Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen. (källa)
6. "vapen, rustning", var tungt bepansrade fotsoldater i antikens Grekland. (källa)
7. "Glansen i hans rustning var så stark, att solens sken syntes svagare." (företrädande). (källa)
8. Utövarna är klädda i en indigofärgad kendogi eller vit uwagi, som är en slags jacka och ett alternativt namn är keikogi, eller dōgi. Vanligt är också en indigofärgad hakama, vida kjolliknande byxor, samt bōgu - en rustning bestående av men (fäktmask), do (bröstharnesk), tare (höftskydd) och kote (handskar). (källa)
9. Kondottiär (av italienskans condotta "legotrupp"), var en italiensk legotruppsanförare från senmedeltid till mitten av 1500-talet. Termen kan användas nedsättande för den som anses skrupelfri, utan moral och utför vilka tjänster som helst åt dem som betalar bäst. Kondottiärerna var vanligen beridna riddare i rustning. Deras stridssätt blev i praktiken obsolet då lätta understödsvapen, till exempel kanoner, kom i bruk på slagfälten. (källa)
10. Korsriddarna hade som kännetecken ett kors på skölden eller på sin rustning. På senare korståg började man även ha röda kors på olika typer av plagg. (källa)