Rwandier Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rwandier

1. I oktober 1990 korsade runt 2500 medlemmar i Rwandiska patriotiska fronten, soldater som officiellt tjänstgjorde i Ugandas armé, gränsen till Rwanda i vad som blev början på inbördeskriget i Rwanda. Ugandas regering försökte förhindra invasionen genom att sätta upp vägspärrar, både för att förhindra ytterligare deserteringar till en invasion president Museveni inte stödde och samtidigt förhindra de som faktiskt hade begett sig in i Rwanda för att strida från att återvända till Uganda. Frankrike, Belgien och Zaire skickade militär till den rwandiska regeringens stöd och även om endast det franska bidraget till Kigalis försvar visade sig vara av betydelse slogs invasionen tillbaka innan månadens slut. Samtidigt började myndigheterna i Rwanda hetsa mot tutsifolket som medskyldiga till konflikten. Fred Rwigyema dödades bara tre dagar efter att invasionen hade inletts. Paul Kagame, som vid tillfället för invasionen studerade vid militärakademin i Fort Leavenworth i USA, reste tillbaka i mitten av oktober för att ta kontroll över den då splittrade och demoraliserade gerillarörelsen. Alexis Kanyarengwe, en rwandier ur hutufolket, utsågs 1990 till FPR:s ordförande. Utnämningen skedde främst för att visa att rebellerna inte enbart bestod av tutsier utan var etniskt inklusiva, men Kanyarengwe saknade verklig makt gentemot Kagame. Det samma gällde Pasteur Bizimungu, också han av hutuetnicitet med tidigare nära kopplingar till den styrande eliten men som sedan gick med i FPR. I realiteten var tutsier fortsatt i överväldigande majoritet bland både medlemmar och befäl men man gjorde regelbundet aktiva försök att rekrytera hutuer under krigets gång. (källa)
2. Området koloniserades först av tyskar år 1894 och blev en perifer del av Tyska Östafrika. Belgien tilldelades efter första världskriget delar av Tysklands gamla kolonier, däribland mandatområdet Ruanda-Urundi. Belgarna hade en tendens att förvärra de etniska motsättningarna, bland annat genom att omvandla eliten från att ha bestått av till största delen tutsier till att bestå exklusivt av tutsier. De två etniska grupperna är egentligen till största delen lika varandra – de talar samma språk, bor på samma områden och följer samma traditioner. Men när de belgiska kolonisatörerna anlände år 1916 sågs de två grupperna som åtskilda raser, de tillverkade till och med identitetskort som klassificerade människor beroende på etnisk tillhörighet. Inspirerad av dåtida europeisk raslära ansåg belgarna att tutsierna hade ett närmare släktskap med den vita rasen och därför var överlägsna hutuerna. Med tanken om en sådan rashierarki som grund förstärkte belgarna successivt tutsiernas maktposition i Rwanda och under decennierna som följde kom en liten rik tutsiminoritet med belgiskt stöd att enväldigt styra landet och våldsamt slå ner alla försök till resningar bland hutuerna. Tutsierna åtnjöt flera privilegier i kolonialsamhället såsom bättre jobb och utbildningsmöjligheter. Men under efterkrigstiden tilltog det ökade motståndet från hutufolket mot de rådande samhällsnormerna vilket gjorde det allt svårare för Belgien att upprätthålla det gamla kolonialstyret. Till slut tvingades man ge upp Rwanda, som blev helt självständigt 1962. Denna ingrodda rasism som fått gro fritt under kolonialtiden omvändes i och med självständigheten då hutumajoriteten började se tutsierna som främmande inkräktare och inte riktiga rwandier. (källa)
3. Fossey hittades mördad 53 år gammal i den rwandiska provinsen Ruhengeri 1985. Bevis tyder på att mordet planerats av Protais Zigiranyirazo, tidigare guvernör över Ruhengeri, som även är känd för att ha skapat de dödspatruller som var med och dödade över 800 000 rwandier 1994. (källa)
4. Denna händelse blev den utlösande faktorn för folkmordet i Rwanda. Det uppskattas att 800 000 rwandier, mestadels tutsier, blev systematiskt dödade av Rwandas hutuextremistiska regering, och tusentals fler kvinnor smittades avsiktligt med HIV genom våldtäkter. Som svar på detta ökade Paul Kagames RPF sina insatser att störta regeringen som bar ansvar för mördandet. I juli 1994 lyckades de störta regeringen och få slut på folkmordet. Men de anses också ha attackerat obeväpnade civila. Uppskattningarna om antalet civila hutuer som dödades i hämndmassakrer av RPF varierar från 25 000 till över 100 000. (källa)