Ränteavkastning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ränteavkastning

1. Einar Huss var son till kronofogden och riksdagsmannen Anders Huss. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1905 studerade han vid Stockholms högskola och blev 1910 filosofie kandidat, 1912 filosofie licentiat och filosofie doktor samt var docent i matematik där 1912–1922. Huss, som från 1912 var verksam som försäkringsmatematiker, var aktuarie i Återförsäkrings AB Sverige från bolagets start 1914 till 1923. Han inträdde 1913 i Kommerskollegium, var redaktör för kollegiets tidskrift Kommersiella meddelanden från dess tillkomst 1913 till 1919 samt var till följd av kommittéuppdrag 1921 förste utgivare av kollegiets då nya publikation Ekonomisk översikt. 1917–1919 var han avdelningschef i Statens industrikommission, där han tog initiativ till den första statsreglering, som grundats på fortlöpande beslag och statlig auktorisation av köpare, samt organiserade för första råvaru- och importföreningarna. Huss var från 1919 chef för den statistiska avdelningen i Skandinaviska Banken och från 1920 utgivare av bankens då startade kvartalsskrift. Tillsammans med Karl-Gustaf Hagstroem utgav han tabeller för beräkning av ränteavkastning å obligationer. Han medverkade 1935 vid bildandet av Bankanställdas pensionskassa, vars VD han vari från kassans tillkomst. Huss var medlem av statliga och andra kommittéer och förestod kortare tid Bankernas statistiska byrå innan denna 1944 uppgick i Svenska Bankföreningen. (källa)
2. Kapitalinvesteringarna i andra länder och i kolonierna är enligt Hobsons åsikt den viktigaste faktorn i den ekonomiska imperialismen, dels därför att kapitalets ränteavkastning är mycket större än den intäkt som uppnås vid allmän import- och exporthandel, dels därför att intäkterna från kapitalinvesteringarna - som till ca 50 procent finns i kolonierna - i motsats till intäkterna från handeln stiger mycket kraftigt. Härigenom blir investorn en central intressent i imperialismen. Den aggressiva imperialismen är en källa till stor vinst för investorn, som inte kan finna användning för sitt kapital i hemlandet och därför begär att hans regering skall hjälpa honom till säkra investeringar på andra sidan havet. Av ännu större betydelse för den imperialistiska politiken anser Hobson finansmannen vara. De stora bankhus som sysslar med bankväsen, investeringar, långivning osv är de egentliga bankmännen. De är anhängare av en imperialistisk politik därför att den ger dem ökad möjlighet till profit. Av spekulationshänsyn är de i det stora hela intresserade av internationell spänning och rustningar. (källa)
3. Enligt Röhss vilja anslogs 1,5 miljoner av hans dödsbo till "befordrande i Göteborg af handel, industri och kommunikationer". Han anslog även pengar till "välgörande ändamål". Av summan fick sterbhusdelägarna disponera 500 000 kr till olika ändamål, bland annat 250 000 kr till Röhsska konstslöjdmuseet. 1 miljon kronor överlämnades till stadsfullmäktige, som fick disponera ränteavkastningen när denna vuxit till 500 000 kr. Utdelning ur 1910 års utdelningsfond skedde första gången den 16 februari 1911, då till utredning om en frihamns läge 110 000 kronor, till handelskammaren i Göteborg 155 000 kronor och till handelsinstitutet för en nybyggnad 245 000 kronor. (källa)
4. Vidare utdelades 50 000 kronor till Frimurareorden där den årliga ränteavkastningen skulle gå till behövande änkor och oförsörjda döttrar efter frimurare. Flera välgörenhetsinrättningar och sjukhus fick belopp mellan 1 000 och 20 000 kronor. Thalin fann sin sista vila på Norra begravningsplatsen. (källa)