Räntebetalning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet räntebetalning

1. År 1861 hade Mexiko slutat göra räntebetalningar på lån som staten tagit upp. Detta gjorde att Frankrike och andra europeiska länder anföll Mexiko i slutet av 1861 för att försöka tvinga landet att fortsätta göra räntebetalningar. Frankrikes regering beslutade sig för att försöka ockupera Mexiko. Första delen av Frankrikes invasion var framgångsrik, men den 5 maj 1862, i staden Puebla, lyckades mexikanska trupper slå tillbaka den franska arméns anfall. Vid striden om Puebla leddes den mexikanska armén av general Ignacio Zaragoza Seguín. Även om den mexikanska armén vann över Frankrike i Puebla innebar det bara att de franska truppernas framryckning fördröjdes till huvudstaden Mexico City, som de ett år senare ockuperade, liksom andra stora delar av Mexiko. Motståndsfickor fanns i bland annat norra delen av landet. De franska ockupationsstyrkorna lät Maximilian I, kejsare av Mexiko, inta Mexikos tron. Fransmännen besegrades först 1867 och trängdes därefter ut ur landet. Maximilian avrättades efter beslut av president Benito Juárez fem år efter slaget vid Puebla. (källa)
2. Efter Karl XIII:s död begärde Karl XIV Johan att ständerna fortsättningsvis skulle betala räntan till honom. Bland ständerna fanns olika åsikter om huruvida rätten till ränta var knuten till Karl XIII personligen eller om den kunde ärvas av Karl XIV Johan. Dock beslöts det vid 1817–18 års riksdag att Karl XIV Johan skulle anses ha arvsrätt till räntan, och att den i fortsättningen skulle betalas till den nye kungen. En årlig utbetalning av räntan på hemgiftskapitalet gjordes därefter till den regerande kungen ända fram till 2004, då regeringen efter samråd med hovförvaltningen föreslog att den särskilda räntebetalningen skulle avskaffas och det ordinarie anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten skulle räknas upp i motsvarande mån. Detta godkändes av riksdagen i samband med beslutet om tilläggsbudget våren 2004. Räntan på Karl XIII:s hemgiftskapital utbetalades alltså årligen under totalt 224 år. (källa)
3. Trots de goda förutsättningarna hade verksamheten svårt att klara av de tyngande räntebetalningarna. A. R. Lorent och hans bror P. E. Lorent sköt till betydande kapital och övertalade svågern John Nonnen att göra likaledes. Nonnen kämpade med driften av företaget men vid A. R. Lorents död 1833 försattes dödsboet i konkurs, så småningom också bruken som köptes av David Carnegie 1836. (källa)
4. Paritetslån var i Sverige en statssubventionerat form för bostadslån som 1967 infördes efter förslag från den bostadspolitiska kommittén. Syftet med detta system var att likställa kapitalkostnaderna för nybyggda hus med äldre delar av bostadsbeståndet. Förenklat kan sägas att ägaren till en nybyggd fastighet i ett initialskede förväntades betala ränta och amorteringar till ett lägre belopp än vad som varit fallet utan paritetslån. Mellanskillnaden mellan inbetalningar och vad som varit gängse amorteringar (vid tiden slutamorterades exempelvis småhus regelmässigt på 30 år) blev till ett s.k. paritetslån som staten lånade ut till låntagaren vars skuld således ökade, eller minskade obetydligt under de första åren. Efter några år var tanken i systemet att räntebetalning och amortering skulle öka och således slutamorteringen bli färdig vid samma tidpunkt som om paritetslån ej funnits. För att beräkna amorteringsökningen användes ett s.k. paritetstal. En utmaning var att paritetstalet inte var fast på förhand utan fastslogs år för år där bland annat hänsyn togs till prisökningar för byggnation. Således kunde inte en fastighetsägare ställa upp en långsiktig kalkyl föränte- och kapitalutgifter ens på lån med långa löptider. Detta då paritetslånets amorteringsgrad var avhängigt paritetstalet. (källa)
5. En ränteswap innebär en överenskommelse mellan två aktörer om att under en bestämd tidsperiod utbyta ränteflöden. Exempelvis kan en aktör välja att betala en fast ränta i utbyte mot att erhålla rörliga räntebetalningar. Ett swapinstrument fungerar i praktiken som en portfölj bestående av terminskontrakt. I praktisk användning kan en ränteswap fungera som följer. Ett företag har ett lån på totalt en miljon som löper med rörlig ränta. Företagets ledning skulle föredra att halva lånet istället löpte till fast ränta för att minska ränterisken. Ett alternativ till att lägga om själva lånet hos banken kan vara att ingå ett swapavtal där företaget betalar ett månatligt belopp som motsvarar en avtalad fast ränta på en halv miljon och istället erhåller rörlig ränta på samma underliggande belopp. Swapavtalet kan i många fall ingås med en annan part än banken som lämnat det ursprungliga lånet. Inga underliggande lånetransaktioner sker, utan endast ränteströmmar som om ett lån fanns. (källa)
6. För att undslippa ansvar förnekade nu Cellulosabolaget, där Handelsbanken var huvudägaren, att man övertagit Högbroforsen, trots att man under 1931 punktligt fullgjort räntebetalningar och amorteringar på obligationslånet. Enligt Cellulosabolaget och Handelsbanken var det Ivar Kreugers sterbhus som ägde Högbroforsen. Äganderätten till aktierna skulle lätt kunna fastställas genom att studera de fysiska aktiebreven, men i juli 1935, dvs. 6 år innan Högbroforsens och 7 år innan Kreuger och Tolls konkurser var avslutade och kort före Torsten Kreugers första resningsansökan förmaldes dessa "vid Nykvarns Bruk under betryggande kontroll". (källa)