Vad betyder och hur uttalas rättarting
Rättarting uttalas rätt|ar|ting.
Rättarting betyder (mest bildl.) räfst.
Ordformer och varianter av rättarting
Singular
- rättarting
- obestämd grundform
- rättartings
- obestämd genitiv
- rättartinget
- bestämd grundform
- rättartingets
- bestämd genitiv
Plural
- rättarting
- obestämd grundform
- rättartings
- obestämd genitiv
- rättartingen
- bestämd grundform
- rättartingens
- bestämd genitiv
Rättarting är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rättarting
I Danmark infördes beteckningen "herredag" 1513, efter att tidigare kallats "danehof". Det var inte bara landets lagliga representation, utan även domstol i alla saker mellan kungen och någon adelsman samt i alla livs- och hederssaker för adelsmän. Allt eftersom riksrådets makt steg på den övriga adelns bekostnad, övergick namnet till att beteckna det rättarting, som kungen höll tillsammans med riksrådet. Efter enväldets införande (1660) blev ordet benämning på de sammanträden i den nyinrättade Højesteret, vid vilka kungen själv presiderade. Ända till 1848 hölls årligen en sådan herredag, första torsdagen i mars.
Tidigmedeltida kungadömen var kringresande till sin natur och kungsgårdarna fanns i olika landskap i landet. Till kungsgårdarna kom kungen och hans hird och hov ridande för att inspektera egendom, utföra styrelseärenden och döma på räfst- och rättarting i landskapet, eller bara konsumera de magasinerade födoämnena.
I en annan stadga av Magnus Eriksson, den så kallade Tälje stadga av 1345, kallades den kungliga domstolen rättarting. Däri föreskrevs nämligen att, när kungen själv, eller de som äger att döma på hans vägnar, önskar "sin rættæræting haldæ vm alt riket", då skall det kungöras i vart landskap sex veckor i förväg. Detta stadgande upptogs i Magnus Erikssons landslag (Thingmålabalken 39), vars innehåll anges med följande ord: "Nu vm kunungx ræfst huru hon ægher vara". Det verkar som om konungsräfsten och rättartinget står för samma sak i denna lag. På dessa ting, avdömdes inte bara brottmål, utan även civila mål.
