Vad betyder och hur uttalas rådjursögon
Rådjursögon uttalas rå|djurs|ög|on plural.
Ordformer och varianter av rådjursögon
Plural
- rådjursögon
- obestämd grundform
- rådjursögons
- obestämd genitiv
- rådjursögonen
- bestämd grundform
- rådjursögonens
- bestämd genitiv
Rådjursögon är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet rådjursögon
Mellan 1850 och 1860 arbetade Rossetti i huvudsak i akvarell, teckningarna av hustrun Elizabeth Siddal och det idealiserade porträttet av henne, Beata Beatrix, är också viktiga. Hon och William Morris hustru Jane Morris försåg Rossetti med ett kvinnoideal som går igen i hela hans verk. "Nubila jungfrur" med rådjursögon, lång hals, rak näsa och liten mun med markerad amorbåge, böljande röda lockar, jadegröna ögon och alabastervit hud var Rosettis skönhetsideal. Dessa smyckelika kvinnomotiv flankerade han gärna med rosor, körsbärsblom, vita liljor och medeltida musikinstrument. Stämningen är drömmande, introvert och transliknande. Romantik, erotik och religiositet ingår förening och koloriten är glödande.
Till Stockholms stadsteater kom hon 1964 och engagerades parallellt av TV-teatern där hon gjorde sitt främsta framträdande då hon spelade Tintomara i Drottningens juvelsmycke (1967). På 1970-talet gick hon över till att arbeta som frilans och försörjde sig periodvis även genom sjukvårdsarbete. Hennes utstrålning och "trolska rådjursögon" kom väl till pass i roller som den överjordiskt sköna Tintomara men begränsade de rollerbjudanden hon fick. Några TV-roller som bröt mot detta mönster var dock som predikanten Helena Ekblom i Predikare-Lena (1976) och som den mordiska modern Anna Månsdotter i Richard Hoberts nyversion av Yngsjömordet (1986).
Landaisponnyn är idag ädlare och visar tydliga influenser från araberna, speciellt i ansiktet som ibland har en lätt inåtbuktande nosprofil och stora "rådjursögon". Halsen är muskulös och lätt böjd. Skimmel var en vanlig färg hos rasen medan de fortfarande levde vilt och halvvilt i skogarna i Landes men idag är färgen ovanlig. Ponnyn har ett fint steg och svansen bärs högt, vilket också är ett arv från araben.
