Råsegel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet råsegel

1. Ofta förs ett gaffeltoppsegel i den triangel som bildas mellan gaffel och mast och mastens förlängning, toppstången. I en del riggar, exempelvis på toppsegelskonare, förs istället för gaffeltoppsegel, åtminstone på fockmasten, ett eller flera råsegel ovanför gaffelseglet. (källa)
2. Ursprungligen avsåg ordet en större galär, men sedan mitten av 1800-talet har man i Norden med galeas avsett den vanligaste typen av skutor, snedsegelriggad med två master, den förliga stormast och den akterliga mesanmast. Åländska galeaser har trots sitt namn lika lång eller något längre aktre mast, något som annars gäller skonerter. På bägge master brukar föras gaffelsegel, toppsegel och förr eventuellt ett par råsegel i toppen av stormasten, numera bara en salning. I fören har den för det mesta ett rätt långt bogspröt, där det är fästat ett eller två förstag, där man för klyvare. Innerst, från däck går ytterligare ett stag upp till salningen, där focken förs. I aktern finns vanligen en rätt rymlig kajuta, och på 1900-talet en styrhytt för rorsman vid ratten, och skepparens sjökort. Under de närmaste förra århundradena seglade hundratals, kanske tusentals, små fartyg av den typen runt Östersjön och Nordsjön kors och tvärs, och på de större insjöarna, med förnödenheter, den så kallade bondeseglationen. Ännu långt in på senare halvan av 1900-talet fraktade många familje- och partrederier sand, ved och grus från landsortshamnar till de större städerna med galeaser. Skepparna var för övrigt vanligtvis så erfarna att några sjökort egentligen sällan behövdes. (källa)
3. Antika galärer styrdes med en eller två styråror och var även utrustade med fyrkantiga råsegel. De största krigsgalärerna kunde vara utrustade med kastmaskiner, torn för bågskyttar och hade förband med fotsoldater för närstrid. Fartygen var byggda för att angripa fiendeskepp med hjälp av en metallskodd ramm under vattenlinjen och genom äntring. (källa)
4. Gigtåg är rep med vilket skothornen på ett råsegel halas upp under rån eller aktre liket på ett gaffelsegel halas intill mast eller gaffel. (källa)
5. En alternativ manöver är en stagvändning, även kallad genomvindsvändning eller slag, där man istället går upp i vind och låter fören passera vindögat. I kraftig sjögång med minskade segel kan det dock vara svårt att få upp den fart som stagvändningen kräver. Med råsegelrigg backar seglen i närheten av vindögat och undanvindsvändning, som med råsegel är oproblematisk (förutsatt att man har tillräckligt utrymme), är ofta den enda möjligheten. (källa)
6. Gårding (av holländska gording) är ett rep som används för att bärga ett råsegel eller för att dämpa eller ta vinden ur det. Gårdingarna sitter fast antingen vid seglets undre lik (bukgårdingar) eller vid dess stående lik (nockgårdingar), och leds därifrån på seglets förkant genom block över eller på rån. De gårdingar som sitter på seglets akterkant kallas slabbgårdingar (buk- och nockslabbgårdingar). Gårdingar namnges efter de segel de tillhör, till exempel fockebuk- och fockenockgårdingar, stormärsedämpgårding och så vidare. (källa)
7. Fartyget har endast en mast, försedd med råsegel. (källa)
8. Första gången ett latinsegel tydligt syns avbildat var i två grekiska manuskript ifrån 800-talet. Man har dock anledning tro att de förekom redan hundratals år tidigare i Arabvärlden, på bägge sidor om Röda havet då Röda havet har starkt växlande vindförhållanden som kan tänkas ha inspirerat till utvecklingen. De bysantinska dromonerna som i sin tur ärvt konstruktionen från romerska fartyg, förefaller ha haft latinsegel på 600-talet. Någon egentlig "uppfinnare" kan inte längre spåras, då det kan antas att utvecklingen har gått stegvis, och faller sig rätt naturlig om man tänker sig att försöka kryssa med ett råsegel. Från Indiska oceanen finns avbildningar sedan 900-talet, och i Indonesien anses latinseglet ha urgamla anor. Det råder delade meningar om huruvida det har uppfunnits oberoende av varandra, eller om inflytande har gått i någondera riktningen. I dag används fortfarande latinsegel på allmogebåtar både längs Afrikas kuster, Fjärran Östern och Polynesien, och de större dhowerna seglar ännu på Indiska oceanen. (källa)
9. Redan under 1800-talet fanns så kallade Cunninghams patentrevning, ett system med vilket man kunde reva råsegel genom att rulla dem kring rån. Systemet krävde specialarrangemang och blev aldrig vanligt. Då märs- och bramseglen delades i två på större fartyg minskade också behovet av att reva seglen. (källa)
10. Råbandsknop (även kallad "sjömansknop" eller "revknop") är en knop som används för att binda om något med ett rep, som ett paket, en rulle, ett knippe eller vid läggandet av förband. Namnet har den fått för att den användes till att knyta fast råsegel vid rårna. Råbandsknopen är inte säker vid sammanfogning av två linor och bör aldrig användas för detta ändamål. (källa)