Rökelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet rökelse

1. Med kandelaber avses idag vanligen en stor och ståtlig ljusstake med två eller flera armar. Under antiken avsåg det ursprungligen en enkel ljusstake gjord av trä, vassrör, lera eller metall. Sedermera kom det att avse en konstnärligt utförd praktljusstake som stod på golvet och som ofta var ända upp till 2-3 meter hög. Ovanpå denna ställde man lampor eller brände rökelse. I denna utvecklade form tillverkades kandelabern av brons, marmor eller alabaster och smyckades med bladverk, människo- och djurskepnader, reliefer o.s.v. (källa)
2. Kåda används bland annat till fernissa, harts, lim, rökelse och parfym. Man har även hittat tuggad kåda från stenåldern som tyder på att den använts ungefär som tuggummi. När kåda fossiliseras bildas bärnsten som används bland annat till smycken. Särskilt värdefull blir den om en insekt eller något annat djur fastnat i kådan innan den fossiliserades. (källa)
3. Det forna Mecka var en oas vid handelsvägen förökelse och kryddor från södra Arabiska halvön och som ledde vidare till Egypten med förgreningar såväl till Jeddah som till Persiska viken och Mesopotamien. Platsen utvecklades efter hand under romersk och bysantinsk tid till ett viktigt handels- och religiöst centrum. Klaudius Ptolemaios (omkring 100—170) nämner en stad Makoraba i det inre av Arabien som länge har ansetts vara staden Mecka. Sedan slutet av 1900-talet har emellertid identifikationen av Makoraba med Mecka ifrågasatts. (källa)
4. Myrra omnämns på flera ställen i Bibeln och ingår i rökelser, i krisma och i annan olja för smörjelse och balsamering. I andra Moseboken 30:23-33 berättas hur Gud lärde Moses att göra helig olja, med en utförlig beskrivning av tillvägagångssättet att helga något med denna olja. I Psaltaren 45 nämns myrra i form av rökelse. Myrra var enligt Nya Testamentet en av de tre dyrbara gåvor Jesusbarnet fick av de vise männen, vilket anspelar på kröningsceremonin. Östortodoxa kyrkan använder smörjelse och rökelse, och därmed myrra, i högre grad än västliga kyrkor, men även inom den Romersk-katolska kyrkan och till viss del även inom islam används myrran. (källa)
5. Oxfordrörelsen ville återinföra delar av liturgin som försvann under reformationen, exempelvis användandet av ljus och rökelse under gudstjänsterna, andakt för Jungfru Maria och dylikt. Sakrament som bikt och helande av sjuka, som behållits i Den Allmänna Bönboken, men försummats under 1700-talet, återupptogs. Ett annat viktigt inslag är också kyrkans oberoende från staten. (källa)
6. Redan under medeltiden användes rosmarin som ingrediens i rökelse och i aromatiska oljor. Växten ansågs även skydda mot onda makter. Rosmarin ansågs även vara bra för minnet. Rosmarin används som krydda och förekommer både i färsk och torkad form. Den torkade formen består av korta hackade växtdelar, men blir oftast inte mjuka under tillagning, vilket kan uppfattas som något störande vid förtäring. Färsk rosmarin kan användas både vid tillagning och i sallader. Kvistar har visat sig vara lämpliga att använda som en form av grillspett. (källa)
7. Rök från medicinalväxter har ofta använts för att bota sjukdomar av olika slag. I forntida Persepolis har en skulptur återfunnits som visar Dareios I (522–486 f.Kr.) med två rökelsekar. Det var harmelbuske och sandelträ (Santalum album) som brändes för att skydda konungen från ondska och sjukdomar. Mer än 300 växtarter i fem världsdelar har bränts som rökelse för att skydda mot olika sjukdomar. Det har också varit en billig, men enkel och effektiv metod för att extrahera aktiva ämnen ur växter. I röken förekommer partiklar i mikroskopisk storlek och upptas därför enklare av människokroppen. (källa)
8. Rökelse (virak) är en blandning av hartser (virakolja) och växtoljor som blandas med andra välluktande ingredienser från växt- och ibland djurriket. Resultatet kan rullas runt bambustickor eller formas till små koner. Rökelsen skall tändas, och ger då ifrån sig aromatiskt doftande rök. (källa)