Säckpipeblåsare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet säckpipeblåsare

1. Hjärtat i säckpipan kan sägas vara det ljudalstrande rörbladet vilket sitter nedstucket i spelpipan, även kallad chantern, den del av säckpipan som till utseendet liknar en flöjt. Rörbladet är i Sverige ett vassrör i vilket en tunga skurits upp. Tungan vibrerar och alstrar ett ljud som påverkas av längden av luftpelaren i spelpipan, som regleras av säckpipeblåsarens fingersättning. Skalmejor är troligen ett av människans äldsta instrument, och rörbladets konstruktion gör det mycket fördelaktigt att ha ett kontinuerligt lufttryck över röret. Cirkulationsandning är en teknik som möjliggör detta men är ganska svårt att lära sig. Troligen uppkom säckpipan genom att någon kopplade vassflöjten till en luftreservoar och därmed förenklade speltekniken avsevärt. Instrumentet vidareutvecklades sedan genom att en eller flera borduner (ackompanjerande pipor med endast en ton) bands in i säcken. Även den skinnlapp (eller liknande) som fungerar som backventil tillkom längre fram och hindrar den inblåsta luften från att pressas tillbaka in i musikerns mun. (källa)
2. Alla står upp när huvudrätten tas in. Denna är alltid en haggis på ett stort fat. Den förs oftast in av kocken, i allmänhet medan en säckpipeblåsare spelar. Haggisen läggs ner vid värdens bord. Värden, eller kanske en talangfull gäst, reciterar sedan "Address to a haggis". (källa)
3. Ättens förste kände stamfader, Benedictus Fistulator. (Fistulator betyder "flöjt- eller säckpipeblåsare" på latin och Benedictus sigil var det samma som den skotska klanen Maclennans crest (en man som blåser säckpipa)). Benedictus flyttade i början av 1600-talet från Skottland och blev handelsman och rådman i Göteborg. Han blev i sin tur far till Gustaf Fistulator (1641–1718), stadsfältskär i Göteborg. (källa)