Säkerhetskonferens Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet säkerhetskonferens

1. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, förkortat OSSE (eng. OSCE), är en internationell organisation som arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Till 1995 hette organisationen Europeiska säkerhetskonferensen (ESK). ESK bildades under kalla kriget som ett forum för dialog mellan väst och öst. OSSE har särskilt varit aktiv i före detta Jugoslavien med övervakning av allmänna val och liknande. (källa)
2. En annan betydande organisation är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades 1975 som en blocköverskridande instans under namnet Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), och som förutom de europeiska länderna även innefattar USA och Kanada. (källa)
3. Konsensustänkandet kan anses ha fått sin början i ett tal av direktören för Näringslivets delegation Max Jakobson 1976, men idén låg vid denna tid mer eller mindre i luften – redan 1968 hade skogsindustrin samlats till ett arbetsmarknadsseminarium där både arbetsgivarna och arbetstagarna deltog, vilket var första gången i landets historia. Vid denna tidpunkt var det de allt mer markanta vänsterströmningarna i samhället som fick arbetsgivarna att gå in för en samarbetslinje. Begreppet konsensus hade kommit in i det politiska språkbruket i Finland genom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) 1975, där besluten fattades enhälligt. Det användes i denna bemärkelse första gången den 3 juli 1977 i en artikel i Suomen Sosialidemokraatti. (källa)
4. Under 1974 gjorde Schmidt viktiga utrikespolitiska besök hos Leonid Brezjnev i Sovjetunionen under oktober och hos Gerald Ford i USA under december. Samtidigt inleddes det nära samarbetet med Frankrikes nyvalde president Valéry Giscard d'Estaing. År 1975 deltog Schmidt vid Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) (i dag OSSE) i Helsingfors där han upptog kontakter med Östtysklands ledare Erich Honecker. I oktober följde ett statsbesök i Kina. (källa)
5. Vid en frågedebatt i riksdagen januari 1975 deklarerade han att Sverige formellt hade brutit förbindelserna med Sydvietnam. Den 27 januari 1975 var det två år sedan vapenvilan mellan de stridande parterna i Vietnam undertecknats i Paris, vilket utrikesministern högtidlighöll med ett tal där han kritiserade president Fords vietnampolitik, och sade vidare att den amerikanska krigföringen i Vietnam vanhedrat demokratin. Han menade vidare att militärregimen i Saigon bara klamrade sig fast vid makten tack vare stödet från USA, och att den amerikanska rollen i Vietnamkriget var betydande. Detta tal resulterade i häftiga amerikanska reaktioner, och en officiell protest från USA:s ambassadör. I februari 1975 besökte han Egypten, vilket resulterade i att ett femårigt ekonomiskt och tekniskt avtal skrevs under. Under Riksdagens utrikesdebatt i mars 1975 försvarade han med de borgerliga talesmännen Saab-Scanias försök att sälja jaktplanet Viggen till NATO-länderna Norge, Danmark, Holland och Belgien. Han ansåg att detta var i överensstämmelse med den alliansfria utrikespolitiken, vilket kritiserades av VPK-ledaren Lars Werner, som ett brott mot neutralitetspolitikens principer. I april 1975 besökte han Israel i syfte att skaffa informationer om Mellanösternfrågan och träffade Israels dåvarande premiärminister Yitzhak Rabin. Han delgav denne "hjärtliga hälsningar från svenska folket till alla våra vänner i Israel". Han rådde Israel att förhandla med PLO i syfte att få dem att avstå från terror och att inrikta sig på politiska lösningar. Han åtföljde kung Carl XVI Gustaf på Islandsresa i juni 1975, där kungen återlämnade det enda återstående 700-åriga manuskriptbladet av Heimskringla, samt besökte Thingvellir och Vidsvinafellsjökeln. Från juli till början av augusti 1975 medföljde han statsminister Palme till den europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors, där de träffade värden president Kekkonen. Palme träffade där USA:s utrikesminister Henry Kissinger för första gången. När Angola blev självständigt den 11 november 1975 meddelade han att det diplomatiska erkännandet skulle dröja tills det politiska förhållandet hade stabiliserats. Han gjorde även klart att det från 1971 till MPLA utgångna svenska bidraget tills vidare skulle frysas. (källa)
6. Han hade särskilt uppdrag för Sveriges riksbank i Washington 1941–1943, ombud för luftfartsförhandlingen med Sovjetunionen med fler länder 1945–1947, sekreterare för svenska delegationen vid FN:s generalförsamling 1947 och 1948, riksdagens utrikesutskott 1948, diverse uppdrag i Genève 1950, 1951 och 1954–1958 samt sekreterare och sakkunnig vid nordiska utrikesministermöten 1953–1956 och 1964–1967. 1953–1959 var han lärare vid Försvarshögskolan (FHS), ombud i FN:s generalförsamling 1964-1967, expert i 1965 års försvarsutredning, ledamot i nedrustningsdelegationen 1965–1967, ordförande i Sveriges delegation vid europeiska säkerhetskonferensen i Genève 1973–1974, ständig representant i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) 1975–1979 och han hade flera konsultuppdrag för svenska industrin. (källa)