Sångartist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sångartist

1. Lasse Lönndahl och sångartisten Gunnar Wiklund genomförde 1967 en gemensam folkparksturné under namnet "Lönnlund". 1969 skrev Lasse Berghagen Teddybjörnen Fredriksson och när Lasse Berghagen för första gången skulle sjunga den på TV kallade man in Lasse Lönndahl för att sjunga den tillsammans med honom för att programmet skulle få många tittare. (källa)
2. Ringbom har uppträtt som sångartist både på scen och i personligt färgade sångprogram. Hon har varit aktiv i bland annat Finlands svenska skådespelarförbund som vice ordförande 1975–1976 och styrelsemedlem 1981–1983. (källa)
3. Redan under ungdomstiden i Hudiksvall fanns en dröm om en musikalisk karriär. Anders Lindahl var mycket musikintresserad och byggde upp en lokal orkester. I den var Anna Berg möjligen aktiv med fiolspel, men det var sången som lockade. Hon drömde om att bli operasångerska och tog privatlektioner för etablerade lärare i Stockholm och senare i Berlin, Dresden och Rom. Hon framträdde vid privata tillställningar, välgörenhetskonserter och kyrkokonserter men blev aldrig en professionell sångartist. (källa)
4. Koloraturer förekom ofta i den italienska körmusiken under 1400- och 1500-talet, och utvecklades särskilt i Florens. Under de följande århundradena var italiensk musik mycket tongivande, och koloraturer praktiserades i nästan all opera- och kantatmusik. Även arabisk sångteknik innehåller koloraturer, och uppkomsten i Europa kan ha varit genom kulturellt utbyte därifrån. Fram till början av 1800-talet gavs sångartister inom alla röstlägen möjlighet att demonstrera sin virtuositet genom koloraturer. (källa)
5. Gronow blev politices kandidat 1967, samhällsvetenskaplig licentiat 1986 och filosofie doktor 1996. Han var 1989–1998 chef för Finlands rundradios grammofonarkiv, och sedan för dess ljudarkiv 1999–2008. Han är en stor kännare av historiska grammofoninspelningar och har på cd-skivor utgivit inspelningar från 1900-talets början av legendariska sångartister såsom Aino Ackté, Ida Ekman, Hjalmar Frey, Abraham Ojanperä och Wäinö Sola. (källa)
6. Fram till 1937 var han verksam i Paris då han återvände till Sverige och var bland annat verksam som repetitör på Kungliga Teatern. Under sin mångåriga bana ackompanjerade Harry Ebert en rad storsångare. Förutom Jussi Björling kan nämnas Marian Anderson, Kirsten Flagstad, de finländska storsångarna Helge Lindberg och Kim Borg, Aulikki Rautawaara, Mattiwilda Dobbs, Lawrence Tibbett och Lawrence Winters. Ebert spelade också med många kända svenska sångartister som Brita Hertzberg, Gertrud Pålson-Wettergren, Elisabeth Söderström och Kerstin Meyer. (källa)
7. Holmqvists folkliga popularitet inleddes år 1961 med uppdraget som programledare för underhållningsprogrammet Bialitt. I denna programserie blandades lättsam underhållning med seriösa kulturinslag. Utöver de återkommande sånginslagen med Lennart Kjellgren och Gunnel Nilsson medverkade i programmet en rad gäster, såväl sångartister som kulturpersonligheter. (källa)
8. Vid premiären den var pressens filmkritiker mycket negativa. I Svenska Dagbladet menade Hans Schiller: "PS Sista sommaren är annars ett utpräglat spekulationsförsök som utgått frånågra populära sångartister. Resten är en i bästa fall jönsig dialog men oftare ett ordutbyte som absolut inte leder någonstans.". (källa)
9. TV-serien består av sketcher och musikalinslag, producerade av Galenskaparna och After Shave. Macken ägs av Roy (Anders Eriksson) och Roger (Jan Rippe). Återkommande figurer var en försynt beige man (Claes Eriksson) som i varje avsnitt kom till macken i sin blåa Volvo 240 men aldrig vågade framföra sitt ärende samt en påstridig herre (Peter Rangmar) som letade efter sin vita Opel, som man lyckats slarva bort. Varje avsnitt avslutades med Roys replik: "Hej då, macken! Vi ses i môrr'n". Signaturmelodin framfördes i varje avsnitt av olika, välkända sångartister. (källa)
10. År 1886 utvidgades byggnaden med ytterligare en salong samtidigt som namnet ändrades från Berns Salong till Berns Salonger. Detta innebar att de behövde fylla både den gamla och nya salongen, de gjorde flera försök med internationella sångartister, men tyvärr förgäves. År 1888 fick de dessutom stor konkurrens av Sveasalen vid Hamngatan, där NK idag ligger. Redan nästa år övergick Sveasalen från orkestermusik till varieté och Berns gjorde detsamma. När nya salongen var ny, kostade entrén 25 öre, medan inträdet till den gamla salongen var gratis. Med tiden kom den enklare publiken att sitta i gamla salongen och på verandorna åt parken, och den fina publiken i stora salongen. (källa)