Sötvatten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sötvatten

1. Abborre (Perca fluviatilis) är en sötvattenslevande fisk som jagar i stim och tillhör familjen abborrfiskar och släktet Perca. Den lever i vilt tillstånd i både Europa och norra Asien, arten har även introducerats till Sydafrika, Nya Zeeland och Australien. Abborren har det i sistnämnda landet gjort en betydande skada på det inhemska fiskbeståndet och anses i delstaten New South Wales vara en invasiv art. (källa)
2. Bland flagellaterna finns dinoflagellaterna som är vanliga i både salt- och sötvatten. Noctiluca är ett släkte inom dinoflagellaterna som kan orsaka mareld. Dinoflagellaterna utgör en viktig bas i näringskedjan men är också orsaken till giftiga algblomningar. Ett annat exempel på flagellater är släktet giardia, med omkring 40 arter som kan hittas i tarmkanalen hos olika ryggradsdjur. Trypanosoma är ett släkte zooflagellater som lever som parasiter och orsakar sjukdomar inom gruppen trypanosomiasis. Arten Trypanosoma evansi orsakar sjukdomen surra hos hästar och kameler. (källa)
3. Isopoderna är kända sedan Paleozoikum, för 300 miljoner år sedan. Det finns fossil av gråsuggor från karbon (underordningen Phreatoicidea, familjen Paleophreatoicidae) som i princip ser likadana ut som nu på södra halvklotet levande sötvattensarter av samma underordning. (källa)
4. Grönlingen förekommer i sötvatten i större delen av Europa, från Irland (där den är inplanterad) till Ryssland, utom på den Iberiska halvön och utom på Apenninska halvön. I bräckt vatten i Östersjön finner man den i Skärgårdshavet i sydvästra Finland och även söder om Edsviken i Stockholms län. I Asien sträcker sig utbredningsområdet från Ryssland i väster till Kina i öster, men grönlingen förekommer inte i södra Asien eller i Japan. Den föredrar strömmande vatten i bäckar och åar med stenig botten. (källa)
5. Gädda (Esox lucius) är en rovfisk som lever på norra halvklotet i sötvatten och brackvatten. Den är en populär sportfisk, som knappast går att misstaga för någon annan art. (källa)
6. Öring (bäckforell) (Salmo trutta) är en art i familjen laxfiskar. Dess naturliga utbredning sträcker sig från norra och nordvästra Europa, inklusive Island och Brittiska öarna, till västra Asien (Ryssland). Den är även introducerad till många platser runt om i världen, som Nordamerika, västra och södra Sydamerika, södra och östra Afrika, Pakistan, Indien, Nepal, Japan, Nya Zeeland och Australien. Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag. Artens trivialnamn, öring, kommer sig just av att fisken uppehåller sig i vatten där botten består av ör, det vill säga grovt grus. Oftast brukar tre olika typer av öring urskiljas utifrån skillnader i levnadssätt, så kallad havsöring som är en havsvandrande (anadrom) öring som utvandrar från sitt födelsevatten till havet, och insjööring som är anpassad till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och vandrar från sitt födelsevatten till en insjö, samt bäcköring som är en småväxt öring som lever hela sitt liv i bäckar och andra strömmande vattendrag. (källa)
7. Hornsimpan har ett kraftigt huvud med en stor, köttig mun och en kraftig, bakåt avsmalnande kropp färgad i gråbrunt med mörkare fläckar. Den har två ryggfenor, varav den bakre är högst, med fenstrålarna stickande upp över den egentliga fenan. På överkroppen har den flera längsrader med knöliga benutskott. På huvudet hos bräck- och saltvattensformerna finns fyra gulaktiga benutskott, därav namnet. Hornsimpan blir upp till 40 cm lång i Europa, 60 cm i Nordamerika. I sötvatten blir den dock sällan mer än 10 centimeter. (källa)
8. Inlandsisen på Antarktis är jordens största enskilda ismassa. Den täcker en yta på nästan 14 miljoner kvadratkilometer och innehåller 30 miljoner kubikkilometer is. Kring 90 % av jordens sötvatten är bunden i denna is.Om isen på Antarktis skulle smälta, så skulle det leda till en höjning av havsytan med 58,3 meter. På östra Antarktis vilar isen på en större landmassa, men den i västra Antarktis vilar på en arkipelag, där havsbotten på vissa ställen når ett djup ner till 2 500 meter. (källa)
9. Då vattnet från en sjös yta blir kallare ökar dess densitet och således sjunker vattnet till dess att det nått ett skikt av samma temperatur. Eftersom sötvatten når sin största densitet vid 3,98 °C är det vanligen temperaturen i de djupare insjöarnas bottenskikt. Under vintern kan de övre och kallare vattenskikten inte sjunka. Isbildningen sker därför på ytan – men kan i allmänhet inte tränga ned till bottnen av djupare sjöar. (källa)