Sabel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sabel

1. Ursprungligen innebar begreppet värja allt varmed man värjer sig, det vill säga alla slags vapen omfattande såväl skjutvapen som blanka vapen och även skyddsvapen. Av samma stam och med samma betydelseutveckling är ordet gevär som lånades in under 1500-talet från tyskans Gewehr (med betydelse av försvar, värn ). Sidovapen, det vill säga sabel, värja med mera benämndes sidogevär. I Sverige fick gevär sin nuvarande betydelse (långt handeldvapen, bössa) först under 1600-talets mitt eller eventuellt något senare. (källa)
2. hirschfängare eller sabel. (källa)
3. Huggvapen är ett vapen som utför mest skada när det svingas eller förs med svepande rörelser. Typiska huggvapen är sabel, svärd, stridsyxa. Sabeln och svärdet kan användas både som huggvapen och stickvapen. (källa)
4. Den användes sällan vid fäktning, möjligtvis för att slå undan en fiendes lans eller sabel. Huggvärjan skiljer sig från svärdet genom att den meterlånga klingan är smalare för att lättare penetrera olika skydd som fienden bär på. (källa)
5. Husarförbanden i Serbien uppstod under andra hälften av 1300-talet under trycket från de framträngande turkiska osmanerna vars militära framgångar med lättrustade kavalleriförband påverkade även serbisk krigföring. Men redan på 900-talet lejde det Östromerska Bysantinska riket lättrustade ryttare kallade chosaroi eller chonsaroi från Balkan, främst då just serber. Det grekiska namnet kommer troligen från latinets cursores (löpare) som var benämningen på ett sentida romerskt lätt rytteri. Efter det serbiska nederlaget i slaget vid Kosovo 1389 flydde många serbiska gusarer (se uskoker) till grannstaten Kroatien som då var en del av det Ungerska kungadömet. De var rustningslösa och ursprungligen beväpnade med sabel, lans och sköld. I det ungerska Kroatien kom dessa serbiska gusarer att patrullera och skydda gränsen mot det osmanska Turkiet och blev inom kort en del av den ungerska militärtraditionen. (källa)
6. Sabel är ett blankvapen (huggvapen), från början med krökt, oftast eneggad klinga och asymmetriskt fäste. På flera sabelmodeller är parerstången utvecklad till en skålformig parerplåt som täcker en stor del av handen. Sabel har sedan 1800-talet i Sverige varit en gemensam benämning på alla i militärt bruk varande längre sidovapen, vare sig dessa har krökt eller rak klinga. (källa)
7. Mensurfäktning – ett slags fäktningsduell med sabel eller särskilt utformad värja. (källa)
8. Mensurfäktning är ett slags fäktningsduell med sabel eller särskilt utformad värja (Korbschläger eller Glockenschläger). Ordet kommer från latinets mensura vilket betyder mått eller avstånd, i detta fall åsyftas fäktavståndet. (källa)
9. Pallasch är ett blankvapen avsett för i första hand det tunga kavalleriet. Pallaschens klinga är ungefär 1 m lång samt rak och försedd med sabelfäste. Vapnet användes både för hugg och stickande. Pallaschen liksom även sabeln började i mitten av 1700-talet ersätta de gamla värjtyperna hos de europeiska arméerna. (källa)
10. Portepén fästs i en ögla omkring en värjas eller sabels kavel eller träs genom ett på handbygeln sittande avlångt hål. I strid läggs portepéns fria del vilken vanligen avslutas med en knut eller tofs omkring handleden för att hindra att vapnet tappas. (källa)