Vad betyder och hur uttalas sagesman
Sagesman uttalas sag|es|man , böjs som ¹man.
Sagesman betyder person som är källa för uppgift o.d. och meddelare.
Ordformer och varianter av sagesman
Singular
- sagesman
- obestämd grundform
- sagesmans
- obestämd genitiv
- sagesmannen
- bestämd grundform
- sagesmannens
- bestämd genitiv
Plural
- sagesmän
- obestämd grundform
- sagesmäns
- obestämd genitiv
- sagesmännen
- bestämd grundform
- sagesmännens
- bestämd genitiv
Sagesman är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet sagesman
Efter invigningsceremonin avtågade man till kyrkan för en avslutande andakt. Det fanns dock mera kvar. Efter gudstjänsten marscherade man till folkskolehuset där bestyrelsen för monumentet gav middag och där det också gavs tillfälle till så kallat mingel. Där syntes bland annat Såsser Anders, som rörde sig och samspråkade med de högsta och de höga personerna, som om han varit på hofvet i all sin tid. Även Kerstin var inne, berättar samma sagesman, och hon hade väl aldrig varit så i smöret som den dagen. Hon fick klinga med prinsarne, och prins August fyllde hennes näsduk med äpplen och windrufvor och klappade rätt duktigt om den wackra kullan innan han släppte henne, medan Såssers-Anders sjelf med ett leende af tillfredsställd fadersstolthet stod och såg på huru firad hans dotter blef.Vid fyratiden på eftermiddagen bröt man upp. Under kanonsalut och folkmassans leverop anträdde de kungliga återfärden efter en dag som sent skulle glömmas av dem som var med.
När det gäller Harald Blåtand är det skrivna källor och arkeologiskt fynd daterade med så kallad dendrokronologi som bildar faktamaterial. Av de skrivna källorna är merparten senare nedteckningar. Som sådana kan nämnas de isländska sagorna från kanske 1100-talet där främst kungens relation med de olika norska kungarna och kungsämnena omtalas. Jomsvikingarnas saga berättar utförligt om kung Harald och hövdingen Palnetoke. Palnetoke beskrivs i sagan, som nedtecknats först i slutet av 1200-talet, som den som dödade kungen. En annan viktig skriven källa är Adams av Bremen stora bok "Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar" från cirka 1070. Hans sagesman är nämligen ingen mindre än Haralds barnbarns barn Sven Estridsson, kung över Danmark.
Fem skrifter i Nya Testamentet tillskrivs en författare vid namn Johannes: Johannesevangeliet, Första Johannesbrevet, Andra Johannesbrevet och Tredje Johannesbrevet samt Johannes uppenbarelse. Enligt traditionen härrör alla dessa från en och samma författare, vilken identifieras med aposteln. Johannesevangeliets anonyme sagesman, "den lärjunge som Jesus älskade", blir därigenom också identisk med Sebedaios son.
Sagan om Aeneas färd till främmande länder härrör sig från grekiska historieskrivare och skalder efter Homeros, bland andra Stesichoros (omkring år 600 f. Kr.) som är den förste berättare som låter Aeneas komma till Italien och Timaios (omkring år 300 f. Kr.) som är den egentlige sagesmannen för den sedermera gängse berättelsen om Aeneas ankomst till Latium i Italien. Efter hand utbreddes föreställningen om Aeneas såsom grundläggare av Lavinium och stamfader för det romerska folket.