Vad betyder och hur uttalas saka
Saka uttalas saka -de.
Saka betyder (kortsp.) kasta dåliga kort och offra ett kort.
Ordformer och varianter av saka
Aktiv
- saka
- infinitiv
- sakar
- presens
- sakade
- preteritum
- sakat
- supinum
- sakande
- presens particip
- saka
- imperativ
Passiv
- sakas
- infinitiv
- sakas
- presens
- sakades
- preteritum
- sakats
- supinum
Perfekt particip
- sakad en
- ~ + subst.
- sakat ett
- ~ + subst.
- sakade den/det/de
- ~ + subst.
Saka är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet saka
Bland andra folkgrupper som ingår i den iranska språkgruppen märks tadzjiker, osseter, pashtuner, zazaer, och kurder, samt historiska folkgrupper som saka, parther och meder.
Bladen kan kokas, malas och stuvas med palmolja och jordnötssmör. Stuvningen är mycket näringsrik och kallas i vissa trakter "Saka-saka".
Benämningen har uppkommit av att inkomster från vissa församlingar anvisades till gemensamt underhåll åt munkar och klerker (præbenda quotidiana in refectorio ad majorem mensam) och sedermera anslogs till underhåll åt kaniker var för sig. Efter reformationen bibehölls prebenden åt biskopar och domkapitelsledamöter i Sverige, och tilldelades sedermera även teologie adjunkter vid universiteten samt några andra kyrkliga ämbets- och tjänstemän, via Uppsala universitets privilegier. Det innebar till exempel att Skånings-Åsaka församling var prebende åt biskopen i Skara och att Stora Kils pastorat var prebende åt biskopen i Karlstad, båda ganska nära sina respektive stiftsstäder. Så småningom fick även professorer utanför teologiska fakulteter prebenden som löneförbättring, om de först lät prästviga sig.
Saker – ett historiskt, centralasiatiskt folkslag, se Saka (folk).
Saka (kortspel) – att inte följa färg.