Samarbetsparti Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet samarbetsparti

1. Kohl får istället anses ha gått till historien för sin roll för Tysklands enande. Kohl var till en början försiktig inför händelserna i DDR men i november 1989 lade han fram ett program med målet att återställa den statliga enheten. De första demonstrationerna i DDR krävde endast politiska reformer men i takt med att allt fler människor anslöt sig framfördes kravet på tysk återförening allt högre. Kohl mötte Gorbatjov i Moskva i februari och försäkrade sig om dennes stöd. Istället för att erbjuda DDR lån eller bidrag erbjöd han en valutaunion. Samtidigt var västliga ledare som Margaret Thatcher och François Mitterrand motståndare till en återförening. Valrörelsen i mars 1990 inför de första och sista östtyska valen handlade aldrig om huruvida det skulle bli en återförening, bara när och hur. Valet blev en framgång för CDU och dess samarbetspartier. (källa)
2. Efter valet 2010 styrde Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i samverkan med Sjukvårdspartiet Västra Götaland i ett minoritetsstyre. I omvalet förlorade SVG sina mandat och partiledningen förklarade att de avsåg att lägga partiet "i malpåse" ett par år. Socialdemokraterna förhandlade med olika möjliga samarbetspartier tills de den 24 maj meddelade att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fortsätter att styra regionen. (källa)
3. Den politiska majoriteten i kommunen har sedan 1980-talet ofta växlat. Efter valet 1988 tog Socialdemokraterna makten tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vid valet 1991 skiftade makten tillbaka till de borgerliga för att 1994 återvända till Socialdemokraterna med samarbetspartier, för att sedan 1998 återigen växla till ett borgerligt styre. Mandatperioden 2002–2006 styrdes kommunen av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och mellan 2006 och 2014 bildade Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna majoritet i kommunfullmäktige, nämnder och styrelser. (källa)
4. Socialdemokraterna har kallats för Sveriges statsbärande parti och har styrt landet ensamt i minoritetsregeringar huvuddelen av tiden sedan 1950-talet, då Centerpartiet (dåvarande Bondeförbundet) föll på ATP-frågan, med parlamentariskt stöd av Vänsterpartiet. En orsak som ofta framförts som kraftigt bidragande till det här har varit borgerlig splittring, det vill säga att de svenska borgerliga partierna ofta varit oense sinsemellan samt avsaknad av blockpolitik, vilket möjliggjort för Socialdemokraterna att välja olika samarbetspartier i olika frågor, ofta Centerpartiet och Liberalerna. Centerpartiet avbröt 1998 sitt parlamentariska samarbete med Socialdemokraterna, som den dåvarande partiledaren Olof Johansson påbörjade 1995, och profilerade sig tydligare som ett borgerligt parti, samtidigt som Folkpartiet efter Bengt Westerbergs tid som partiledare också kom att satsa på borgerlig samverkan, vilket i kombination med att Fredrik Reinfeldt myntade "de nya Moderaterna" föranledde de här tre partierna att, tillsammans med Kristdemokraterna, utropa sig till Allians för Sverige (2004). (källa)