Samspelt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet samspelt

1. Dirigering i någon form har enligt de flesta musikhistoriker funnits ända sedan 1400-talet. Vid denna tid hade man ännu inte börjat använda taktstreck vid notering av musik, och för att få orkestern att vara samspelt gällde det att hålla ett fast tempo. Fram till 1700-talet använde dirigenterna ofta en tung, ibland stålskodd, käpp och dunkade takten med. En populär anekdot gör gällande att kompositören Jean Baptiste Lully dog av blodförgiftning efter att ha slagit sönder stortån med en sådan käpp. Ett annat populärt sätt att dirigera var att använda hoprullade notblad och dunka i notstället. Taktpinnen, det attribut som de flesta idag associerar till när de hör ordet dirigent, introducerades av Carl Maria von Weber på en konsert i Dresden 1817. (källa)
2. Sydsvenskans Alexander Agrell skrev: "I Emma Härdelins röst finns inget tillrättalagt eller skönstajlat. Ändå – eller kanske just därför – tar den så bra. När hon sjunger till Janne Strömstedts tramporgel och sin egen och Kjell-Erik Erikssons (Hoven Droven) fioler spirar en enkel, nästan kärv skönhet med sin särskilda magnetism." Recensenten fortsatte: "Många av textvarianterna, här med andra melodier, känner man igen. Mossigt? Nej, i Triakels famn en ren njutning." Anna Wallentin skrev i Västerbottens Folkblad: "Trion är klart samspelt och spåret 'Brännvinet' smått underskönt. Kjell-Erik Eriksson vet hur han ska få en ensam fiol att svänga. Janne Strömstedt levererar stabilt och taktfast tramporgelkomp och Emma Härdelins sång minns och berättar, alltid lika tonsäker och uttrycksfull.". (källa)
3. Vid tävling i dressyr är målet att hästen skall visa fria och spänstiga gångarter varvid ekipaget skall vara såpass samspelt att inga hjälper skall synas, utan det skall verka som om ekipaget dansar fram tillsammans. Dressyr är en olympisk tävlingsgren, och paradressyr är en paralympisk tävlingsgren. (källa)
4. Den inledande satsen inleds mystiskt och går sedan över till pampig dramatik med hotfulla stråkar i 3/4-takt. Mellansatsen går i romantisk adagio med några humoristiska partier för blåsare mot slutet. Sista satsen är pianovariationer runt ett traditionellt men samtidigt väldigt mozartskt tema. Varitionerna är väldigt olika - den första går i enkel och samspelt staccato, den andra är en väldigt annorlunda sextondels-innovation. Detta följs av ett dramatiskt utbrott som går mot en liten marsch varpå Mozart sedan går över till ett avslappnat soloparti. Detta följs av en sorglös melodi för flöjt/oboe/basun som sedan går tillbaka till satsens huvudtemat och sedan ger utrymme för en kadens. Mozart sammanfattar hela konserten med attityd och ger den en fruktad, överraskande och omtumlande avslutning. (källa)