Vad betyder och hur uttalas samstämma
Samstämma uttalas sam|stämma , böjs som stämma.
Ordformer och varianter av samstämma
Aktiv
- samstämma
- infinitiv
- samstämmer
- presens
- samstämde
- preteritum
- samstämt
- supinum
- samstämmande
- presens particip
- samstäm
- imperativ
Passiv
- samstämmas
- infinitiv
- samstäms
- presens
- samstämdes
- preteritum
- samstämts
- supinum
Perfekt particip
- samstämd en
- ~ + subst.
- samstämt ett
- ~ + subst.
- samstämda den/det/de
- ~ + subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- samstämmes
- presens
Samstämma är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet samstämma
Genom 1700-talet var ledordet för översättare lättläslighet. Allt man inte förstod ur en text, eller trodde kunde tråka ut läsare, utelämnades. Muntert antog man att den egna uttrycksstilen var den bästa, och att texter borde samstämma med den i översättningar. Den vetenskapliga metoden hade de lika lite till övers för som sina föregångare, och de drog sig inte för att göra översättningar av översättningar på tredje språk, eller från språk de knappt kunde, eller - som i James Macphersons "översättningar" av Ossians sånger - från texter som egentligen var "översättarens" egna komposition.
Hugó Meltzl teoretiserade i sin Present Tasks of Comparative Literature från 1877 över världslitteraturen som fenomen. Han vände sig mot Goethes tyska utgångspunkt och förespråkade polyglottism. Han konstaterade, kritisk mot den dåvarande uppfattningen av världslitteraturen, att "idag kräver varje nation sin egen 'världslitteratur' utan att riktigt veta vad som menas med det. Idag anser sig varje nation vara förmer än alla andra nationer. [...] Denna ohälsosamma "nationsprincip" utgör den grundläggande premissen för hela det moderna Europas spirituella liv." Han förordade själv termen, men menade att den snarare än ett faktum var ett ouppnåeligt mål: "Sann 'världslitteratur', därför, kan blott vara ett onåbart ideal som alla självständiga litteraturer, det vill säga alla nationer, icke desto mindre, borde sträva mot. De skall dock blott använda de medel som vi har kallat de två viktigaste komparativa principerna: översättning och polyglottism, aldrig våldsdåd eller barbariska hypoteser som inte gagnar någon men som då och då framkommer till och med i de stora europeiska tidningarna." Meltzl grundade en tidning för att motverka Österrike-Ungerns nationalism. Max Koch grundade dock nästan samtidigt en tidning med en liknande utgångspunkt, Meltzl var dock mycket kritisk och menade att det var en 'akademisk tillbakagång'. Kochs tidning var dock den enda som överlevde - enligt David Damrosch förmodligen på att den mer samstämde med den gängse uppfattningen i Europa. Han avvek från Meltzls tankar om flerspråkighet, utan publicerade mestadels på tyska som han ansåg vara det dåvarande världsspråket. Han, till skillnad från Meltzl, erkände fortfarande Goethes citat som riktigt och skrev sin in i Goethes tradition.