Samtalsspråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet samtalsspråk

1. Det fanns dessutom tidigare en form för andra person pluralis: I gåven (=ni gav). Alla dessa verbpluraler har länge varit försvunna i samtalsspråket både i standardspråket och i många dialekter. Verbens pluralformer finns möjligen kvar i äldre oredigerade lagparagrafer, i pastischer samt i vissa stelnade uttryck: Obehöriga äga ej tillträde, Därom tvista de lärde. I betydligt äldre svenska böjdes verben även för första person pluralis och första, andra och tredje person singularis. Andra person böjdes då oftast med "om" som ändelse. Nedan böjs verbet att vara såsom det skulle ha böjts för sju hundra år sedan. (källa)
2. Ungdomsspråk innebär det samtalsspråk som ungdomar i tonåren använder. Man menar till exempel att en nittonårig har betydligt större ordförråd och behärskar ett mer vuxet språk än en trettonåring. (källa)
3. Frågan hade även diskuterats av nyhetsuppläsare själva, och Tidningarnas Telegrambyrå (TT) vände sig 1954 till Nämnden för svensk språkvård för att få ett råd i frågan. Rådet som språknämnden gav var att man vid intervjuer eller vanligt samtalsspråk och vid mindre formella yttranden i radio kan använda det uttal som man är uppvuxen med, dom eller di. vid uppläsning av saklig text, såsom vid kommunikéer, rekommenderade nämnden att de utläses som det skrivs, det vill säga som /deː/. Språknämnden menade att den skriftenliga uttalsformen de "är den enda som kan sägas vara fullt riksgiltig och säkerligen den enda som i det långa loppet har utsikt att bli allmänt erkänd. Den tillfredsställer både dem som finner di lantligt och dem som finner dom vulgärt. (källa)