Sandelträd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sandelträd

1. Sandelträ, även kallat almugträ, är trä från träd av släktet Santalum. Träet som är doftande används som rökelse, i parfymer, för finsnickerier samt inom den alternativmedicinska aromaterapin. Används även som krydda i bland annat ansjovis och matjessill. (källa)
2. Matjessill är en tillredd form av sill som lagrats på tunna innan den rensas och packas i konserver med en speciell kryddning, bestående av bland annat socker, kanel, kryddpeppar och nejlika. Ofta ingår även sandelträ i kryddningen. (källa)
3. I Sverige används ofta ambra, jasmin, patchouli och sandelträ. I många kulturer, i synnerhet på arabiska halvön, ärökelsen oud mycket populär. Oud utvinns från örnträdet som växer i bland annat Kambodja, Thailand och Indien. (källa)
4. Ett av världens första sjukhus inrättades i Bagdad omkring 765. Här verkade läkaren al-Razi den störste och mest originelle tänkaren inom arabisk medicin. Även apoteket har sitt ursprung i Bagdad. Arabisk farmakologi introducerade en rad nya läkemedel såsom senna, kamfer, sandelträ, myskmalva, myrra, tamarind, muskat, nejlika och rosenvatten. (källa)
5. När portugiserna lämnade Östtimor 1975 var landet till 100 % täckt av skog. Men därefter har avskogningen gått skrämmande fort. Indonesien avverkade teak, sekvoja, sandelträ, och mahogny och 1999 återstod bara 1 % av skogsmark. Den utbredda användningen av ved för matlagning har också bidragit till avskogning. Från år 2000 har FN:s utvecklingsprogram startat flera program för återplantering. (källa)
6. Gambiaflodens översvämningsområden nära havet med bräckt vatten kännetecknas av flera slags mangrover. I landets inre förekommer stora träd som baobab, arter av akaciasläktet, mahognyväxter, av oljepalmssläktet (Elaeis), av afzeliasläktet (Afzelia), sandelträ, papaya, kalebassträd, skruvpalmer (Pandanaceae), av kassiasläktet (Cassia), tamarind (Tamarindus indica), av dracenasläktet (Dracaena), ebenholts, av kolasläktet (Cola) och kapok (Ceiiba pentandra). (källa)
7. Sandalwoodponnyn är en hästras av ponnytyp som härstammar från öarna Sumba och Sumbawa i Indonesien. Ponnyn har fått sitt namn från det sandelträ som är en stor exportvara i Indonesien. Rasen har nästan själv bidragit till öarnas ekonomi då de är av hög kvalitet med sitt inflytande av arabiskt fullblod, som importerades till öarna av holländska kolonisatörer under 1600-talet. Sandalwoodponnyn räknas som den bättre av alla de indonesiska ponnyraserna och används till ridning, körning och som packdjur men även till kapplöpningar som sker barbacka på en fem kilometer lång distans. (källa)
8. Ansjovis tillverkas av skarpsill, som förekommer i Sverige vid Bohuskusten och i Östersjön. Merparten av den skarpsill som används till ansjovisproduktionen fångas i Kattegatt och Skagerrak. Den fångas när den är 11–13 cm lång, varpå den efter fångst saltas, läggs in och kryddas. I ansjovisinläggningen ingår exempelvis kryddor som kanel, svartpeppar, kryddpeppar, lagerblad, kryddnejlika, spansk humle (oregano), kardemumma och sandelträ. Grebbestads ansjovis innehåller socker, salt, ättika, kanel, kryddpeppar, ingefära, kryddnejlika, lagerblad, muskotblomma och sandelolja. (källa)
9. Rök från medicinalväxter har ofta använts för att bota sjukdomar av olika slag. I forntida Persepolis har en skulptur återfunnits som visar Dareios I (522–486 f.Kr.) med två rökelsekar. Det var harmelbuske och sandelträ (Santalum album) som brändes för att skydda konungen från ondska och sjukdomar. Mer än 300 växtarter i fem världsdelar har bränts som rökelse för att skydda mot olika sjukdomar. Det har också varit en billig, men enkel och effektiv metod för att extrahera aktiva ämnen ur växter. I röken förekommer partiklar i mikroskopisk storlek och upptas därför enklare av människokroppen. (källa)
10. Vid festliga tillfällen kunde "viträtten" livas upp genom att färga den: saffran för en rödaktig gyllene ton, örter för grönt, sandelträ förödbrunt. I Frankrike under 1300-talet var så kallad "parti-färgning", kontrastering med två starka färger, populärt inom klädmode, och inspirerade även till att dekorera mat på liknande sätt. Färgning av "viträtt" i två färger på samma fat beskrevs av Guillaume Tirel (även känd som Taillevent) författaren till de sena upplagorna av den medeltida kokboken ''Le Viandier''. "Viträtter" i bjärta färger var tidigt en av de vanligaste formerna av entremet, en mellanrätt som var avsedda lika mycket som underhållning genom sitt färgstarka utseende som för sin smak. Under 1600-talet utvecklades "viträtten" till en pudding på grädde och ägg utan kött, och senare med gelatin för att ge form. Under 1800-talet ingick ofta arrowroot eller majsmjöl och blev till den moderna blancmangén. (källa)