Saracen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet saracen

1. Saracener var ursprungligen en benämning som användes av romarna på de invånare som bebodde öknarna nära den romerska provinsen Syria och som särskilde sig från araber. Senare, och framförallt under korstågen, användes ordet som benämning på muslimer i allmänhet. Då hade termen fått en negativ klang i det kristna Europa.
2. Saracen kommer ifrån grekiskans sarakēnoí, Σαρακηνός, vilket allmänt ansetts komma från det arabiska ordet شرقيين (sharqiyyin, vilket betyder österlänningar. Härledningen till det arabiska ordet är emellertid tveksamt enligt Oxford English Dictionary. En av de tidigaste kända skriftliga källorna är Ptolemaios verk Geografike hyfegesis från 100-talet e.kr.. Han omnämner där folkgruppen Sarakenoi som befolkar nordvästra delen av Arabiska halvön och som han särskiljer från araberna. Ordet kan sen ha spridit sig till Västeuropa via Bysans och korsfararna Han beskriver dessutom "Sarakene" som en region i norra Sinai, namngiven efter staden Saraka på samma halvö. På fornsvenska och fornnordiska kallades området Särkland, vilket särskilt internationellt har härletts till samma grekiska rötter, men också antagits komma från fornnordiskans ord för silke, klädesplagget särk eller den khazariska staden Sarkel.
3. Förutom Ptolemaios omnämnande på 200-talet återger Eusebios av Caesarea i boken Historia Ecclesiastica ett brev där Dionysus, biskopen av Alexandra, nämner saracener när han beskriver romerska kejsaren Decius förföljelser av de kristna: "Många befann sig i de arabiska bergen, förslavade av de barbariska sarkenoi. Även i kejsarbiografin Historia Augusta, skriven på 400-talet refereras till en attack av Saraceni på Pescennius Nigers armé i Egypten, 193 e.Kr. utan att närmare beskriva vilka dessa var.
4. Skriftställaren Hippolytus nämner tre distinkta folkslag i Arabien under första halvan av 200-talet: Saraceni, Taeni och Arabi. Taeni, som senare identifierats med den arabiska stammen Tayyi, placerades runt Khaybaroasen ända upp till östra Eufrat medan Saraceni placerades norr om dessa.. Dessa framträder med en avsevärd militär slagkraft och befann sig i konflikt med romarna som karaktäriserade dem som barbaroi. Saracenerna beskrivs i Notitia Dignitatum som distinkta enheter i romerska armén från 200-talet. De särskiljs från arabiska och iilutureniska enheter. Saracenerna beskrivs utgöra det tunga kavalleriet, equites från Fenicien och Thamud. I en praeteritio, beskrivs den besegrade fienden i Diocletians krig i syriska öknen som saracener. Andra militära rapporter från 300-talet nämner inte araber men så långt bort som Mesopotamien beskrivs saracener som stridande krafter både på perserna och romarnas sida.
5. I en annan beskrivning av ett brev till romerska senaten, eventuellt från Aurelianus, beskriver den palmyriska drottningen Zenobia som så fruktad att varken araber, saracener eller armenier vågar sätta sig upp mot henne. En annan tidig bysantinsk källa, Johannes Malalas verk från 500-talet, beskriver istället palmyrierna och alla invånare i den syriska öknen som saracener. (källa)