Satisfaktion Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet satisfaktion

1. Snoilsky var son till professorn Johan Snoilski i Heilbronn. Han trädde 1632 i svensk tjänst, där han blev sekreterare hos Gustaf Horn, tjänstgjorde under krigets fortsättning i denna egenskap under flera svenska fältherrar och utnämndes 1644 till sekreterare vid Krigskollegium. Snoilsky blev 1645 agent i Benfeld (Elsass) och verkade från 1649 i Frankfurt, där han bland annat användes vid arméns satisfaktion och där han var Sveriges representant vid riksdeputationen från och med 1654 och resident hos de fyra övre kretsarna (över- och nederrhenska, schwabiska och frankiska). Snoilsky, som var en av sin tids mera använda svenska diplomater, adlades 1651. Då tyska riksdagen 1662 åter sammankallades, utsågs Snoilsky till en av Sveriges abgesanter vid denna och överflyttade 1663 till Regensburg, där han sedan, fortfarande ackrediterad även som resident hos de ovannämnda kretsarna, representerade Sverige till sin död. Han avled 20 januari 1672 i Regensburg. (källa)
2. Efter att en tid ha varit i danska änkedrottningen Sofias tjänst anställdes han 1630 som svensk agent och assistensråd i Stralsund, blev 1632 krigsråd vid armén i Thüringen och 1634 vid huvudarmén. 1637 uppdrogs åt honom att deltaga i ordnandet av Pommerns styrelse, men 1642 återgick han som krigsråd till armén. Åren 1646-1647 var han vid kongressen i Osnabrück mellanhand mellan de svenske kommissarierna och generalerna för att ordna frågan om beloppet av den "satisfaktion", som skulle lämnas till svenska armén. I maj 1648 utnämndes han till krigspresident vid svenska armén och deltog 1650 i exekutionsverket i Nürnberg. Han blev 1651 medlem av den kommission, som ordnade förhållandena i de nyvunna svenska provinserna Bremen och Verden och utarbetade en regeringsform för dem, och 1653 blev han president i Bremen-Verden. Han kallades ännu en gång till krigspresident 1655, med rang närmast generalen, och deltog i polska fälttåget. Han tillfångatogs 1656 och avled i Zamość samma år. (källa)
3. Trauttmansdorff arbetade intensivt med förhandlingarna och lyckades sammanjämka de många olika intressena, framför allt Frankrikes och Sveriges krav på satisfaktion. I februari 1646 lyckades han nå en överenskommelse med den svenske delegaten Johan Oxenstierna och i september samma år nåddes en preliminär överenskommelse med Frankrike och med franskt bistånd lyckades motsättningarna mellan Sverige och Brandenburg lösas i februari 1647. Nya hinder uppstod emellertid, vilket gjorde att Trauttmansdorff begärde att bli entledigad från sitt uppdrag i juli 1647. Freden som slöts 1648 följde dock i huvudsak Trauttmansdorffs riktlinjer. Johan Oxenstierna benämnde honom "den österrikiska legationens själ". (källa)
4. Under uppehållet i Lissabon då skeppsbåten sänts i land för att hämta vatten, hade den blivit attackerad under förevändning att den tagit vin ombord. Då chefen vid förhöret inför kung Karl XI förklarat sin oskuld, lämnades honom rättvist satisfaktion (gottgörelse). För övrigt hade intet fientligt förekommit i sjön, endast att då och då några kapare visat sig på vederbörligt avstånd från skeppets laddade kanoner. (källa)