Vad betyder och hur uttalas satsfläta
Satsfläta uttalas sats|fläta.
Satsfläta betyder grammatisk konstruktion.
Ordformer och varianter av satsfläta
Singular
- satsfläta
- obestämd grundform
- satsflätas
- obestämd genitiv
- satsflätan
- bestämd grundform
- satsflätans
- bestämd genitiv
Plural
- satsflätor
- obestämd grundform
- satsflätors
- obestämd genitiv
- satsflätorna
- bestämd grundform
- satsflätornas
- bestämd genitiv
Satsfläta är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet satsfläta
Satsfläta (satsflätning) är en vanlig syntaktisk företeelse i främst talad svenska. I meningen Jag vet inte om jag har läst den boken kan boken framhävas, eller topikaliseras, genom att sägas först. Då blir det en satsfläta: Den boken vet jag inte om jag har läst.
Uttryckt i grammatiska termer beror en satsfläta på topikalisering, spetsställning eller fundamentplacering av ett element i bisatsen, som därför i stället ser ut att höra till huvudsatsen.
I äldre svensk språkvård ansågs satsflätor vara olämpliga, eftersom de är grammatiskt ologiska och ofta är tvetydiga. Satsflätor är dock en utbredd företeelse, inte bara i svenskan, och förekommer i konstruktioner som varken låter onaturliga eller orsakar missförstånd. Modern svensk språkvård, till exempel Språkrådet, påpekar dock att satsflätekonstruktionen låter talspråklig och inte passar i alla slags skriftspråk.
Det finns exempel där satsflätor inte riskerar att leda till missförstånd.
Till konstruktionen av satsflätor hör att verbet i huvudsatsen oftast är sägeverb och tankeverb eller liknande, som anse, vill, påstå, tro, säga eller veta. Man gör ogärna satsflätor med verb som "blommorna gör jag så att de blommar".
Långa och komplicerade meningar blir onödigt krångliga om de också konstrueras med satsfläta.
I finlandssvenskan förekommer satsflätor på samma sätt som i sverigesvenskan, men där har ett tilläggsfenomen uppstått, en överanvändning av det att som förtydligar satskonstruktionen i meningar som Vilken bok anser du att jag ska läsa?. Den meningen kunde fungera också utan att, men i finlandssvenskan finns ett tämligen allmänt utbrett, tillsynes förtydligande, bruk av att också när det är bisatsens subjekt som är det topikaliserade ordet.
Satsflätor vet du väl vad det är.
