Schackra Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet schackra

1. Ladugårds- och trädgårdsfastighet n:r 81 ägdes sedan 1798 av handlanden Jonas Lundin, som, gift samma år med handlanden Lorens Faxes dotter Anna Elisabeth, ärvde fastigheten vid svärfaderns död den 10 december samma år. Lundin som avled i Caroli den 13 januari 1809, lät år 1806 på den gamla trädgårdstomten uppföra det stora byggnadskomplexet Jerusalem, som börjades tas i bruk av hyresgäster i oktober samma år och inom kort av folkhumorn döptes till "Jerusalem". Och det blev med tiden som en riktig liten stad. Ingången från Kattesundet gick genom en låg och mörk port, uppförd norr om planket, som skilde den stora avloppsgropen från gatan, och efter några steg var man inne i "staden", som bestod av en vidsträckt kvadratisk fyrkant byggnader, tvåvåningar höga åt väster och öster och en våning höga åt norr och söder, inneslutande en väldigt stor gårdsplan, som gav intryck av torg, och omgiven av fyra inåt kvarteret trädskuggade gator. Det verkade som en stor kasern, där det myllrade av människor, mest ungar, som dagen i ända lekte på torg och gator. "Jerusalem" blev snart ett tillhåll för gårdfarihandlare och schackrare av judisk och inhemsk härkomst, det blev ett riktigt "Jerusalem", och dess ganska vulgära namn upptogs redan under 1830-talet i församlingens kyrkoböcker. (källa)
2. Hans italienska politik krävde ofantliga penningsummor. Dietrich av Niem uppger att han schackrande med ämbeten samt företog indulgenser och dispensationer och sysslade utpressningar i övrigt. De flesta katoliker håller dessa uppgifter för vinklade och orättvisa. Catholic encyclopedia vidhåller i stället att Bonifatius inte sökte något för egen vinning, och att han dog fattig. Den nepotism han har kritiserats för, har ursäktats med de halft anarkistiska förhållandena han verkade under, och med att regeringar på den tiden var beroende av sådant personligt stöd, vilket också kostade belöningar till de lojala. (källa)
3. Påven infann sig med ett stort följe. Övriga representanter för kyrkan var, förutom tre patriarker, omkring (uppgifterna varierar) 30 kardinaler, 40 ärkebiskopar, 150 biskopar, 120 abbotar, 2 000 präster, 6 000 munkar av olika ordnar (bland andra Vadstenamunken Jöns Håkansson, som 1421 blev ärkebiskop i Uppsala) och hundratals teologie doktorer och professorer vid universiteten. Kejsar Sigismund, fyra kurfurstar, 24 andra furstar och hertigar, en stor mängd adelsmän, alla med uppvaktning och tjänare, representerade det världsliga elementet. Dessutom hade infunnit sig i staden en massa människor av olika slag, som tänkte dra privata fördelar av mötet, såsom handelsmän och schackrare, fala kvinnor och skådespelare samt gycklare, så att man räknade över 50 000 främlingar i staden. Bland de verkliga reformationsvännerna märktes i främsta rummet de båda fransmännen kardinalen Pierre d'Ailly och kanslern för universitetet i Paris Jean Charlier de Gerson. (källa)