Schwung Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet schwung

1. Artsybasjev började sin litterära bana med en del välskrivna naturalistiska noveller i Aleksandr Kuprins och Maksim Gorkijs maner (1904) och väckte med sin roman Sanin (1907) både i Ryssland och i Västeuropa stort uppseende. Sigurd Agrell beskriver romanen: Framgången berodde väsentligen på en i Ryssland icke för tillstadd brutal omständlighet i framställningen av erotiska förhållanden. Berättelsens centralfigur, den råe och kraftfulle Sanin, bekänner sig öppet till en för tidsläget karakteristisk pseudonietzscheansk färgad livsåskådning med rent sensuell grundton: lastens förhärligande och köttets frihet predikas i uttalanden som i sin brist på högre intellektualism snart kommo att verka platta även för en bredare publik. Romanen har dock scener, som utmärka sig genom kraft och åskådlighet i framställningen, och berättelsens händelseutveckling har en viss schwung. Om hans andra roman, Vid yttersta punkten (1912), som inte hade samma framgång, kallar Agrell: "...ett försök att överbjuda "Sanin" i brutalt effektsökeri". (källa)
2. Den ekonomiska ryggraden gavs av de populära revyerna som framfördes med några års mellanrum, skrivna av Benedict Zilliacus, som med vass penna skildrade aktuella och gångna tidender i Finland, mildrade med en lagom mjuk glimt i ögat. Schwung gav musiken, komponerad och framförd på piano av husmusikern Erna Tauro till vistexterna. 1967 tog paret Pöysti över rodret (Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson hade hunnit gifta sig i början av 1950-talet) och repertoaren breddades ytterligare, inte minst med banbrytande uppsättningar av klassiker som Shakespeare, Williams och Brecht. Efter Pöysti tog sig Asko Sarkola an chefskapet från 1974, vilket han med ett kort avbrott innehade till 1990-talet. (källa)
3. I allmänhet har dessa bilder sitt intresse huvudsakligast som historiska dokument, ett ögonvittnes inregistrering av fakta. Ceremonibilderna har från tyskt håll blivit omtalade som torra och nyktra, gott iakttagna och målade med pinsam exakthet, men saknande konstnärlig schwung. Till dessa sluter sig från de senare åren den stora gruppbilden Berlinkongressen 1878 (i Rådhuset i Berlin), Dop inom kejsarfamiljen, Vilhelm II öppnar sin första riksdag (1893), Vilhelm II lyckönskar Moltke på hans 90-årsdag (1896, förekom på Stockholmsutställningen 1897). (källa)